Barnen skäms när jag lämnar dem i min bil

Det var liknande när våra barn var små och vi hämtade och lämnade dem i olika skuttbilar. De ville ibland gå sista vägen eller hämtas på baksidan :) 

Vi pratade om det och kom på ett fenomen med att de föräldrar som hade nya dyra bilar verkade alltid ha så bråttom. Det blev lite av en sport att stanna och prata så vi kunde titta på när de med sina fina bilar nästan slängde in sina barn och drog iväg med en rivstart. Blev lite att vi tyckte synd om barnen som hade så stressade föräldrar men fina bilar.

Skäms inte. Många har en nyare bil och en äldre. Jag skulle skämmas som förälder när man jämt kör sina barn däremot O det gör gärna de som har överdådiga bilar och bor 500 meter från skolan. Iaf här vi bor. 

Har satt värde i att de faktiskt kan gå själva oftast. De behöver oftast lite vardgagsmotion tonåringar. Låter aktivt bilen stå. De får gå, och cykla går också bra.
Så länge bilen er bil går är det bara tuta och köra! :)

Tonåringar skäms ju för allt möjligt. Jag skulle inte ta så hårt på det.

Lite märkligare att din fru inte vill köra bilen då i så fall, hon är ju ändå vuxen och borde inte lägga någon värdering i vilken bil man kör så länge den är körbar och i gott skick. 

Inte riktigt jämförbart för barnen gick på dagis då och hade inte vett att skämmas men under några vintrar lånade vi svärmors gamla skruttbil som andrabil. Den höll laddningen i batteriet c:a 1.5 dygn vilket gjorde att minst varannan dag när jag hämtade fick jag använda backen vid dagis för att rulla igång bilen. Ungarna suckade så fort de såg bilen men drog en suck av lättnad när den gick igång igen. Tror bara vi fastnade längst ner i backen en gång.

Jag tyckte det var lite av en sport att alltid hitta en backe när man parkerade så man skulle kunna rulla igång. När bilen sen lämnades åter till svärmor efter sista riktigt katastrofala vintern köpte vi nytt batteri. Så kunde ju inte svärmor hålla på resonerade vi :)

Men rent krasst hade jag brytt mig noll och intet om mina barn gnällt på bilen på väg till skolan i den åldern. De är stora nog att gå, cykla eller åka kollektivt om de hellre föredrar det. 

Då får ni väl lämna en bit bort eller att hon tar sig dit själv. 

Vi bor också i ett sådant område och har helt andra bilar än omgivningen. Och dottern i högstadiet har klagat och då har jag bara förklarat att jag avskyr att köpa bilar och att det är det sista som jag vill lägga pengar på så jag köper en hyfsat ny bil som jag sedan hoppas ska hålla i 20 år och att jag anser mig smart som gör på det sättet istället för att slösa pengar på att köpa nytt av något jag inte gillar att handla bara för att alla andra har finare bilar.

Och hon köper faktiskt det resonemanget och tycker att jag tänker rätt. Men sedan så kan hon ändå skämmas över våra bilar även fast hon faktiskt håller med om mig i resonemanget. 

Min kollega har en 20 år gammal bil, som alltid immar igen.
När jag växte upp (i ett välbärgat villasamhälle utanför Stockholm) så hade vi nog den äldsta bilen av alla. 
Den som skämdes var nog mamma. Om mamma vägrade kliva in i den, så behövdes den tvättas, om mamma vägrade kliva in i den, trots att den var tvättad, så var det dags att titta efter en något nyare bil. Pappa avskydde att lägga pengar på bil och hade nog helst sluppit ha en bil alls.

Du skämtar väl....? Nej, man blir inte orosanmäld för att man inte har en fabriksny bil. Och den otacksamma ungen kan gå till skolan om det inte passar. Prata med henne om att man ska skita i andras åsikter.

I min familj köper man det vi har råd med, och som behövs.
Huslånet är betalt och bilar köpes utan lån.
Yngste sonen hade i mellanstadiet svårt att smälta att andra familjer hade coola bilar och märkeskläder, när han dessutom blev mobbad av en kille fick jag plocka fram min elaka mammasida.
Påpekade lite fint att den andra grabben bor i en hyreslägenhet i ett område du ska undvika, banken äger bilen och kläderna är kopior.

Jag hade en sämre bil ett tag som inte mina högstadiedöttrar ville synas med så då fick de helt enkelt ta sig till skolan själva.

Mitt svar på den typen av frågor blir ofta:

Och när DU betalar för xxx så får DU bestämma vad det får kosta. Vi bestämmer annorlunda.