Barnen skäms när jag lämnar dem i min bil

Det är karaktärsdanande att inse att man inte kan ta allt för givet. När jag var i den åldern bodde vi i liknande område, fast vi egentligen inte hade råd efter föräldrarnas skilsmässa. Vi hade en riktig skrotbil som bara ibland fungerade. Jag gick i kläder ärvda efter grannkillarna som var ett par år äldre. Men när min mormor ville ta ifrån sin knappa pension för att köpa statuspryl till mig när jag fyllde 15 (motsvarande ny iphone idag) sade jag nej. Jag ville ta mitt ansvar i familjens ekonomi. Jag sommarjobbade 6 veckor och spenderade alla de pengarna på det som mormor tänkt ge mig i present.

Idag har vi det löjligt bra ställt, men lägger ändå inte pengarna på överdrivet dyra bilar.