Otrohet... trött på höra

Jag har. Både och.

När jag varit otrogen så har det i 100% av fallen inletts som en sexuell attraktion, spänning, det förbjudna, etc. 

I det fall när min partner var otrogen (den jag vet om, det är naturligtvis fullt möjligt att flera varit det) så gissar jag på att det handlade mer om kemi, men säkert kanske även de sexuella, eftersom hon var det med min bästa vän, och jag nu, i efterhand faktiskt kan se att de faktiskt passar jävligt bra ihop, och har det, såvitt jag vet, bra ihop idag. 

Jag utgår i princip alltid från att mina partners är otrogna (dock har ingen av dem vågat erkänna det...). I det antagandet så gör jag mitt yttersta för att tillfredställa henne sexuellt, försöker vara lyhörd för hennes sexuella behov (även om de inte riktigt är på samma nivå som mina) och jag försöker så gott jag kan, att finnas till hand som stöd i hennes liv och i vårt familjeliv. 
Skulle det komma fram att hon legat med någon annan skulle jag främst undra varför jag inte fick vara med, och skulle hon bli förälskad i någon annan och välja att leva med honom så är jag trygg i min övertygelse att jag iaf gjort allt jag kunnat för att göra henne lycklig med mig (nu bortser vi från det möjliga faktum att hon i teorin skulle kunna komma på att jag varit otrogen, om DET skulle vara anledningen till att hon väljer någon annan får jag naturligtvis skylla mig själv).

Så varför då vara otrogen? För mig handlar det, i princip, uteslutande om det sexuella. Precis som det sagts ovan så förändras förhållanden över tid. Barn sätter t ex ingen guldkant på sexlivet, även om de förgyller ens tillvaro och familjeliv på många andra sätt. Vi har varit tillsammans länge och hade ett ganska hett sexliv i början av vårt förhållande, dock aldrig på den nivå som jag vill vara. 

Hon har helt enkelt inte samma intresse av sex som jag har.

Och min fast övertygelse är att en extremt diskret otrohetsaffär faktiskt kan göra underverk på ett i övrigt insomnat förhållande! OM man gör det på rätt sätt. 

När det gäller TS fall så är det ju otroligt svårt att sia i anledningen. Var det den enda gången han var otrogen? Och om jag förstod det rätt så var han inte ens fysiskt otrogen? Isåfall skulle jag utan någon som helst tvekan säga att det handlade om rädsla för det nya liv som följer med ett barn, osäkerhet inför detta, och ett försök att ha kvar sin gamla "frihet" genom att känna att man fortfarande är attraktiv på "marknaden".

När det gäller de rent sexuella kommentarerna så är det ju enbart TS som kan rannsaka sig själv? Ligger det något i de kommentarerna? Och isåfall, är det något du kan tänka dig att jobba för att ändra på? 
Om så är fallet så tror jag ni har en bra chans att få en bra framtid! 

Men glöm inte att knulla lite mellan blöjbytena! 

Den partnern som jag vet var otrogen är jag helt övertygad att hon höll med om det, ja...

Nej. Jag blir märkbart gladare och ser vardagen på ett ljusare sätt om jag får utlopp för mina sexuella känslor. Det skulle jag utan tvekan gynnar även den partner som blir bedragen? 

Så för att din jämförelse inte ska halta, under förutsättning att ditt piss smakar vaniljessens eller skummad mjölk, så, pissa på! 

Asså, inte för att vara sån, men man har väl alltid rätt att göra egna val, oavsett hur moraliskt förkastliga delar av samhället må tycka att de är? 

Att "göra" något mot någon annan, i den bemärkelse att det klassas som ett sexualbrott alternativ fysisk misshandel, är naturligtvis inte lagligt.

Men att "göra något" mot någon annan, genom att genomföra en sexuell akt med en tredje person, i samförstånd och med samtycke, torde knappast vara olagligt, så det har man då, per definition, rätt att göra. 

Rent juridiskt skulle man kanske kunna hävda kränkning, men det är ett uppsåtligt brott, vilket skulle innebära att den otrogna partnern gjorde det just i syfte att kränka sin partner. 

Men har man på något sätt valt att hålla sin handling hemlig så torde uppsåtsrekvisitet vara svårt att uppfylla... 

Så, summa summarum, jo... i Sverige, och större delen av den "fria världen" har man faktiskt rätt att svika sin partner... 

Glad att vi rett ut det! 

Ta konsekvenserna för sitt handlande får man ju alltid, och vad det gäller kritik... ja då måste den ju komma från någon vars åsikter man respekterar och värderar... 

Jag känner att jag formulerade mig lite fel... Nu kan jag ju iofs bara tala för mig själv, men det jag menade vara att för att kritiken ska ha någon effekt så måste den levereras av någon vars åsikt jag värdesätter. 
Respekterar är en annan sak, naturligtvis respekterar jag även andras åsikter, men om jag får kritik av någon som jag t ex inte känner eller av någon jag inte har någon närmare relation till så rör den mig föga. 

När det gäller de vars åsikter jag värderar så skulle jag gärna låta den som är utan skuld kasta första stenen. De flesta i min bekatskapskrets är mänskliga och de flesta av oss har fel och brister.

Men du har rätt i att det naturligtvis inte är så lockade att framstå som falsk och lögnaktig, varför diskretion i otrohetsaffärer naturligtvis är att föredra.