Positiva saker med/efter en separation/skilsmässa? (Barn inblandade)

Ni som har barn och separerat hur har det gått efteråt? Någon med positiva erfarenheter? Man läser ofta om alla nackdelar.

För min egna del börjar det känns som en fråga om tid och ett oundvikligt faktum som jag under en tid nu successivt vant mig vid. Vet dock inte hur kroppen eller hjärtat kommer att reagera när det väl sker.

Farhågor är att vi har barn i förskole respektive skolåldern, varav den minsta på 3 har väldiga problem med humör och känslor redan som det är. Rädd för att det ska skapa en stress och oro i barnens liv eller orsaka dem skada på något vis.

 Är också enormt rädd att det först ska kännas rätt men efter en tid komma en riktigt grov ångest.