Sorg över min förlossning

Min första graviditet slutade med ett akut snitt i v.25 pga för tidig förlossnin. Han dog 10 dagar senare. 

Min andra graviditet var orolig och ångestladdad, fick sy ihop Livmodertappen i v.15 för att inte föda för tidigt. Hon dog i min mage i v.25 pga en infektion.
Jag höll på att dö efter det pga rester av moderkaka inlivmoder, låg på sjukhus i 5 dygn med 3 olika antibiotika intravenöst.

Tredje graviditeten slutade i ett ma i v.9.

Fjärde graviditeten var jag sängliggandes pga risk för att föda för tidigt och dom sydde ihop min livmodertapp, Åt antibiotika hela graviditeten pga infektionen, blodförtunnande sprutor.
Trotts alla åtgärder så kom hon via snitt i v.34+1 och mådde bra och var frisk och kry. Däremot fick jag akutopereras pga blödning i bilen och jag var nära att dö, det var kritiskt i 2 dygn. Låg på iva i 4 dygn.

Är gravid i v.27 och det är samma procedur som senaste.

Jag vet inte vad för råd eller tips jag kan ge mer än att du kan be om samtalsstöd hos psykolog via mödravården. Prata även mycket med vänner och familj. Få ur dig allt för att sedan kunna acceptera vad som hände.

Vi alla har vår perfekta bild av hur saker och ting kan gå och det är svårt att förlora den kontroll och dröm man har, men inget blir lättare av att inte försöka släppa, bearbeta och gå vidare. Nu låter det väldigt hårt och engelskt men det är
det självklart inte. Jag bearbetar fortfarande mina barns död och mitt egna trauma där jag nästan miste livet två ggr. Men man måste försöka.

Givetvis Får du vara ledsen och besviken men du går även miste om så mycket fint under tiden.

jag kunde inte heller amma pga för tidig födsel och att jag var så sjuk och det var svårt att acceptera, men jag fick hem en levande bebis. 

Mödravprden har jättebra psykologer, dom är helt fantastiska