Hjälp!
Din sambo ska inte lägga sig i din medicinering. Lyssna på läkare och BM. Be om att få en samtalskontakt/psykolog. För får du inte hjälp att ta tag i detta nu kan det bli mycket värre senare.
Nu vet jag ju självklart inte hur det är att vara gravid, hur det är med alla hormoner som löper amok, risk för förlossningsdepression mm, men jag vet hur det är att må psykiskt dåligt och ha barn samtidigt. Jag behövde/behöver fortfarande psykologkontakt och "egentid". Min fru behöver egentid för att få energi. Vi behöver även tid tillsammans för att få energi. Det är ett samspel.
Har du vänner du kan umgås och prata med? Något du gillar att göra eller som du skulle vilja göra? Ksn du hitta något som ger dig energi och välmående?
Exempel för mig: min fru tog upp rollspel som både hon och jag höll på med när vi var barn/unga. Så en kväll i veckan kopplar hon av med vänner, några glas vin och spelar rollspel. Jag spelar istället brädspel en gång i månaden med vänner samt har min träning där jag kör ett tretimmars pass en gång i veckan. Så vi har var sin kväll varje vecka som vi har bokat in ensam med vänner eller för träning. Är jag stressad i veckan sätter jag mig en stund med korsord för att koppla bort omvärlden. Sedan har vi även gemensamma intressen som vi gör mer spontant, men försöker se till att tänka på: "nu har vi inte gjort X på över en månad, är det inte dags för det igen?" Det vill säga, vi har byggt upp strategier för att må bättre, men det tog lång tid att nå dit och hade inte gått utan psykologhjälp.
Men tillbaka till dig: lyssna på läkare och BM. Försök få prata med kurator/psykolog. Troligtvis kommer de säga att du ska hitta något som kan ge dig energi och glädje (det gjorde min psykolog). Blrja i liten skala mm. Det utesluter dock inte medicinering - båda delar kan behövas.
Det jag vill beskriva med detta är att hjälp finns att få och det kan bli bättre. Exakt hur är individuellt och därför behöver du hjälp från läkare, BM och kurator/psykolog. Och från din sambo. Jag hade aldrig blivit bättre om det inte varit för min fru. Hon har haft det jobbigt pga mig och mitt mående och behöver också hitta energi. Så även om din sambo beter sig illa så kan det bero på att även han mår dåligt. Och då är det svårt att hjälpa någon annan, hur gärna man än skulle vilja det. Skulle det vara så innebär det att även han behöver hjälp, men det kan vara mycket svårt att få honom att inse det.
Hoppas du får ut något av detta långa svar. Jag vill bara få dig att tänka att hjälp finns att få och att det är du som bestämmer över denna hjälp - inte din sambo. Och när du får hjälp så kommer det bli bra till slut.