Glöm inte att andas

Glöm inte att andas.

Det var det sista min moster sa till min mamma. Nu i natt. 

I mitt huvud krigar Into the west och Only time.

Och sorg och lättnad. 

Det är över.

Det är slut.

Borta.

Jag skippar skolan idag.

Jag kommer på mig själv hela tiden med att jag glömmer att andas.

Tack alla. Jag fyller 18 snart och ja det har varit tufft, särskilt senaste halvåret ungefär. Ensamstående sjuk mamma och en lillebror så jag har tagit hand om mycket. Skolan har vetat hela tiden och jag har pratat mycket innan med kuratorn och vi kom fram till före jul att jag ska gå om det här året men får komma och sitta med så mycket jag vill i nuvarande klass. Det är ok för jag har fler vänner i klassen under. Sen har jag min moster, mormor och morfar och så så inte helt ensam.