Min man vill inte veta av mig..

.. på något plan. Han menar att bara mina andetag stör honom. Utöver att jobba hemifrån försöker jag städa, lagar mat, tvättar, hjälper med barn. Men enligt honom tror jag bara att jag är så jävla bra, att jag egentligen är elak mot honom. Jag är så förvirrad för jag vet att han har rätt någonstans då jag känt så hela mitt liv och alla tagit avstånd från mig.

Han vill inte heller ha samlag. Jag har försökt med ALLT. Berättar om att jag vill göra sådant vi gjort massor med gånger innan, men han bara kollar äcklandes på mig och påpekar hur vidrigt det jag vill är. Han har även börjat kommentera att sättet jag rör honom på är obehagligt och konstigt, fastän jag gjort så i flera år och han gått igång på det tidigare. Tar initiativ hela tiden och försöker inte alltid med samlag, jag kan bara mysa med honom också. Då kan jag ha huvudet på hans mage och titta upp mot honom och säga att han är världens vackraste man och att jag älskar honom. Då blir han arg och fräser mot mig att jag alltid är I hans ansikte och så jävla tjatig - att jag ska låta han kolla på film ifred.

Tycker synd om mina barn som ska växa upp med mig som är så hemsk och inte ens fattar det själv  men alla andra gör det. 

Ville bara prata ut, ingen direkt fråga... kanske lite reflektioner från någon som varit i liknande oavsett part?

Skilsmässa är ett faktum, det vet jag. Känns bara ensamt då jag vet att jag kommer vara ensam hela mitt liv pga mitt beteende.

Han menar att jag alltid är arg och irriterad, att jag hånar honom, att jag bara klagar.. Jag har problem med hälsan i dagsläget och med tanke på att jag far runt i huset som jag gör om dagarna så visst kan jag vara irriterad. Men jag blir det för att jag känner inget blir gjort annars...

Han säger att jag ljuger om allt jag säger och gör, vilket rubbar min verklighetsuppfattning. Jag vet inte riktigt vad som hänt och inte, vilken version som är sann. Det har även min mamma och andra i min närhet sagt till mig under hela min uppväxt.

Han säger att jag kommer fortsätta förstöra andras liv om jag inte ändrar mig. Jag tänker att just för att andra sagt det också så måste det ju va sant. Kan inte vara en slump att alla i min närhet tycker det? 

Behöver söka hjälp.

Jo alltså det är svårt att förklara.. Jag vet vad jag respektive han säger, men sen börjar han citera mig med helt omgjorda meningar fastän jag då är 100 procent säker på inte stämmer. Men hans reaktion när jag påpekar att han vrider och vänder på mina ord, gör att jag betvivlar min sanning. Förlåt om det blev virrigt.