Min man vill inte veta av mig..

.. på något plan. Han menar att bara mina andetag stör honom. Utöver att jobba hemifrån försöker jag städa, lagar mat, tvättar, hjälper med barn. Men enligt honom tror jag bara att jag är så jävla bra, att jag egentligen är elak mot honom. Jag är så förvirrad för jag vet att han har rätt någonstans då jag känt så hela mitt liv och alla tagit avstånd från mig.

Han vill inte heller ha samlag. Jag har försökt med ALLT. Berättar om att jag vill göra sådant vi gjort massor med gånger innan, men han bara kollar äcklandes på mig och påpekar hur vidrigt det jag vill är. Han har även börjat kommentera att sättet jag rör honom på är obehagligt och konstigt, fastän jag gjort så i flera år och han gått igång på det tidigare. Tar initiativ hela tiden och försöker inte alltid med samlag, jag kan bara mysa med honom också. Då kan jag ha huvudet på hans mage och titta upp mot honom och säga att han är världens vackraste man och att jag älskar honom. Då blir han arg och fräser mot mig att jag alltid är I hans ansikte och så jävla tjatig - att jag ska låta han kolla på film ifred.

Tycker synd om mina barn som ska växa upp med mig som är så hemsk och inte ens fattar det själv  men alla andra gör det. 

Ville bara prata ut, ingen direkt fråga... kanske lite reflektioner från någon som varit i liknande oavsett part?

Skilsmässa är ett faktum, det vet jag. Känns bara ensamt då jag vet att jag kommer vara ensam hela mitt liv pga mitt beteende.

Har han drabbats av någon depression som gör honom så vrång och vresig? 

Får den uppfattningen att du upplevt avståndstagande tidigare i livet. Om du tror att det beror på ditt beteende så ska du söka hjälp för det. Att klura ut vad som orsakat att du fungerar som du gör. En förståelse och då kunna se vad du kan göra för att förändra ditt beteende. Få insikt och verktyg. Fundera på hur du vill vara och hur det kan påverka kommande relationer. Den enda man kan förändra är sig själv. Å sitt förhållande till andra. 

Om du vet att det kommer att leda till skilsmässa så riv av plåstret nu på en gång så du kan få gå vidare i livet. Alternativet är att ni tillsammans snackar ihop er och att han faktiskt stöttar dig i att söka hjälp och den process det innebär. Allt detta är inte för att HAN ska bli nöjd utan för att du ska må bättre. 

Det du skriver får mig att tro att han tröttnat, men han vill att DU är den som tar steget till skilsmässa, för då är det inte han som är "boven". 

Näst gång han säger att du är i hans ansikte osv, så säga du att ok, jag förstår att det är dags nu - vi får skilja oss.