• sextiotalist

    Gilla bonusbarn när man inte har egna!?

    Anonym (Bonus) skrev 2022-01-27 10:05:50 följande:

    Jag har förstått att när man lär känna sitt bonusbarn när det är litet så växer man på något sätt ihop och kan faktiskt älska detta barn som sitt eget. Likadant ifrån barnets sida, att det barnet minns bonusföräldern som en del av livet. Och om den andra föräldern inte är i liv så känns det väl ännu mer att man kan vara en del av barnets liv som en äkta förälder. Det är alltid värre om barnet är äldre, allra värst i yngre tonåren. Då släpper de inte in! Dessutom jämför de med mamman och mamman kanske inte vill samarbeta etc.

    Sedan verkar män män alltid lättare med bonusbarn än vad kvinnor har med bonusbarn. De verkar inte se bonusbarn som ett hot. Medan vi kvinnor är som lejoninnor. Vi vill ha vår egen avkomma och inte andras.


    Om man inte försöker ta en föräldraroll gentemot barnet, så behöver man inte ens bli jämförd.
    Man blir en extra vuxen i barnets omgivning, det är ofta fullt tillräckligt för de flesta barn, då flesta har väl fungerande föräldrar innan.
    Sedan är det självklart att barnet/n ska behandlas respektfullt. Och det är ju, för mig, självklart, att man inte väljer att flytta ihop eller dela hushåll med någon man inte gillar. 
    Gillar man inte barnen så bör man inte flytta ihop, för sin egen skull och för barnens skull
  • sextiotalist
    Anonym (Varför?) skrev 2022-01-27 11:19:26 följande:

    Bonusfamiljer håller väldigt sällan ihop någon längre tid. När det tar slut så har man ingen rätt till att träff bonusbarnen. Om man älskar barnet som sitt egna så är risken stor att man mår väldigt dåligt när bonusfamiljen rasar. Så för att skydda sig själv så är det naturliga att ha ett visst av.

    varför inte välja en kärnfamilj istället ? Så mycket enklare


    Ja det stämmer att separationer är vanligare bland ombildade familjer, men det är endast vanligare. Många ombildade familjer håller ihop, inte alltför sällan, längre än den första kärnfamiljen gjorde.
  • sextiotalist
    Anonym (L) skrev 2022-01-27 13:04:06 följande:

    Jag tror det är lättare ju mindre barnet/n är när man lär känna dem. I mitt förra förhållande hade mannen ett barn på 2 år när vi träffades, och jag älskade hen och hade en egen relation med barnet. Saknar hen oerhört fortfarande, 2 år efter förhållandet tog slut. 


    Efter detta har jag haft 2 relationer med män som haft barn över 6 år och det är mycket svårare. Senaste förhållandet gillade jag inte barnet alls.


    För mig hade en man med förskolebarn varit totalt ointressant. Personligen så är jag rätt glad att sambons barn var i skolåldern. I och med att vi inte forcerade fram något mellan sambons barn och mig och att vi klickade rätt direkt, så hade vi en bra bas när puberteten kom igång (lovar, en trotsig treåring och tonåringar i puberteten, är inget som man önskar sin värsta ovän, jo förresten kanske ;) ). 
    Något som också var viktigt, det var att sambon aldrig blev sur eller defensiv, när jag tyckte det var pest hemma.
    Det tror jag också är rätt vanligt, att, i de flesta fall pappan, ser framför sig en ny kärnfamilj, där den nya kvinnan tar över mammans roll och när det inte blir så, blir defensiv och skyller på den nya helt och hållet och skamfyller henne för att hon inte lever upp till den roll han förväntat och inte har de känslor för barnen som han förväntat
  • sextiotalist
    Anonym (Varför?) skrev 2022-01-28 18:00:18 följande:

    Var har du läst att bonusfamiljer håller ihop längre än ursprungsfamiljen? Enligt den statistik jag läst så blir det ofta många olika seri-samborelationer, fler skilsmässor och barn på olika håll när man väl separerat från ursprungsfamiljen.  Det vanligaste är att varje bonusfamiljäktenskap håller runt 2 år.


    Kärnfamiljen är fortfarande det vanligaste sättet för barn att växa upp i Sverige  ( och i vissa samhällsgrupper så är det ovanligt med bonusfamiljer) 


    Statistik kring familjer i Sverige finns på SCB.


    Det finns rätt många par som, vars första familjerelation blev fel och nästa fungerar bättre.
    Jag har, i min närhet, inte sett en enda sådan relation som du beskriver, snarare mer som den relationen jag lever i. 
    Och om du läser här  (jag, Brumma, Ess, biobonus osv) så är vi flera som visar att det går.
    Det är nog mer lite var man är i livet 
    Det är garanterat vanligare bland ungaträffas föräldrar. Men inte lika vanligt när de träffas som lite äldre.
    Jag tillhör nog den gruppen där det är ovanligt med bonusfamiljer,  det är nog också min grupp där även bonusfamiljer håller längre
  • sextiotalist
    Anonym (Man tror) skrev 2022-01-30 13:33:09 följande:

    Man tror att man gillar dem som sina egna tills man faktiskt får egna. Det går inte att säga så för först då inser man skillnaden. 


    Jag lovar, ser man hur mycket de äldre syskonen älskar sitt yngre syskon, så kan man inget annat än tycka om dom.
    De kunde  (och kan fortfarande) gå genom eld för sin lillebror.
    Även deras mamma har sagt det ofta.
  • sextiotalist
    Anonym (Varför?) skrev 2022-01-28 18:00:18 följande:

    Var har du läst att bonusfamiljer håller ihop längre än ursprungsfamiljen? Enligt den statistik jag läst så blir det ofta många olika seri-samborelationer, fler skilsmässor och barn på olika håll när man väl separerat från ursprungsfamiljen.  Det vanligaste är att varje bonusfamiljäktenskap håller runt 2 år.


    Kärnfamiljen är fortfarande det vanligaste sättet för barn att växa upp i Sverige  ( och i vissa samhällsgrupper så är det ovanligt med bonusfamiljer) 


    Statistik kring familjer i Sverige finns på SCB.


    Det finns de som väljer att serierseparerar, sedan finns det de, vars första relation var ett misslyckande, men nästa var rätt. Jag skrev att det var vanligast, men det finns många, många par som klarar sin andra relation bättre än den första, även med nya barn i familjen. 
    Jag kunde inte hitta någon statistik som påvisar det du skriver, inte heller det jag skriver. Men däremot så kan jag i varje fall i min omkrets konstatera att det finns både och. De som inte klarar av att ha en längre relation (eller inte hittat rätt) och flera par som fixar den andra relationen, trots barn. 
Svar på tråden Gilla bonusbarn när man inte har egna!?