Gilla bonusbarn när man inte har egna!?

Vilken forskning är det? Frågan handlar ju om vad man känner för sina bonusbarn, inte huruvida andra anser att man lyckas eller misslyckas i rollen som bonusförälder.

Sen vet jag inte om det finns någon könsskillnad där. Det kanske det gör? Mina egna erfarenheter är i linje med andras här i tråden, dvs. att jag som tidigare bonuspappa älskade, och älskar fortfarande, mina bonusbarn högt men deras mamma tyckte inte lika mycket om mina barn. Hon medgav vid något tillfälle att det handlade om svartsjuka gentemot deras mamma. Men jag tänker att det här inte handlade så mycket om kön eller könsroller, utan att jag är barnkär och inte särskilt svartsjuk av mig, och hon hade tyvärr svårt att acceptera att jag hade barn sedan tidigare med någon annan.

Tycker inte det där med förväntningarna på bonusmamman stämmer överens med mina erfarenhter. Jag har själv levt med en kvinna som inte var mamma till mina barn och jag har flera både manliga och kvinnliga vänner som lever i bonusfamiljer. Bara i ett fall är det så att en bonusmamman tar ansvar för sådana saker, men i det fallet är också mannen i fråga ett totalt r-vhål.