Gilla bonusbarn när man inte har egna!?
Som vanligt på FL så kommer svar baserade på privata erfarenheter och känslor. Och missuppfattningarna om bonusfamiljer fortsätter att frodas. Att män tex har det lättare som bonuspappor än vad kvinnor har som bonusmammor beror inte på det som någon skrev, att vi kvinnor är lejoninnor som bara vill ta hand om vår egen avkomma. Att män har det lättare som bonuspappor beror enligt forskningen på våra kulturella förväntningar på modersrollen och på fadersrollen - vi förväntar oss helt enkelt mycket mer av mödrar. Och av styvmödrar. Den vanliga förväntningen på styvmödrar är att dom ska vara omhändertagande och älska sina styvbarn som sina egna och gärna sköta de kvinnliga sysslorna i hushållet (matlagning, disk, städa, tvätta). Medan förväntningen på bonuspappor är betydligt lägre, om dom spelar lite fotboll med bonusbarnen en eftermiddag i månaden så anses dom vara fantastiska. Återigen, ha inte kravet på dig själv att älska dina bonusbarn villkorslöst, det hör till ovanligheterna och går inte att tvinga fram. Ofta uppstår det om
man blir bonusförälder till små barn och sedan följer dom i deras uppväxt. Kärleken mellan bonusförälder och bonusbarn kan också finnas där och vara stark men mer likna den kärlek man känner för en i gift släkting som man har känt länge än den kärleken man har för sina egna barn. Och det är helt ok, normalt.
Har du en länk eller en referens till vilken forskningsrapport du lutar dina argument mot? :)
För du lyfte väl inte in egna erfarenheter eller åsikter i ditt argument ovan?