Språkförsening

Det var så med min son också. Han låg efter på alla områden, även förståelsen. Och han började egentligen först prata när han var nästan 3 år. Det märktes fortfarande lite på låg-och mellanstadiet, att han inte var så bra på svenska. Men f.o.m. högstadiet var han ikapp och läste sedan gymnasiet och högskola. Det kan växa ut sig helt. 

Tack för ditt svar! 

Jag hoppas verkligen det blir så för min son också. 

Det jag tycker är svårt är att han är ointresserad av spel eller övningar, så det blir utmanande när vi är hos logoped el psykolog, som försöker få honom att göra olika saker. Berätta vad han ser på bilden osv. Vet inte om det handlar om oförmåga/tristess eller att han inte förstår. Bildstöd eller tecken är han heller inte intresserad av.
Han vill hellre leka lekar som tjuv o polis, kurragömma, bygga med lego. Alltså hellre lekar med fart :)

Hm... men att bygga med lego är ju inte så enkelt heller?  Kanske är han lagt åt det tekniska hållet. Kolla om han har koll på hur saker fungerar. Min son gjorde allt möjligt med datorn i den åldern - han visste precis hur man öppnar olika mappar och vad som finns där. Det kan ju vara så olika. Vissa har lite udda intressen ett tag. Pussel var min son bra på, medans hans bror avskydde det (han pratade däremot mycket).

Jag glömmer tyvärr också lite hur det var, det är många år sedan. Har du frågat barnläkare och logoped om de tycker att det ligger inom det normala eller om de ser några tecken på att något skulle vara fel? Dagispersonalen också! De har ju många barn att jämföra med. 

Jag känner igen det där, båda mina barn hade svårt med både språk och uttal. Släktingar kunde knappt förstå dem som femåringar, men när de gick i typ ettan så hade det löst sig.

Vi tränade en del genom att läsa böcker, ofta samma böcker kväll efter kväll, och när barnen lärt sig böckerna lät jag bli att säga vissa ord som jag visste innehöll något ljud som de hade svårt för. Så de lockades fylla i själva.

Sådant här gör ju "alla" föräldrar, frågar barnet medan man läser etc, men jag använde ett fåtal böcker som barnen tyckte mycket om och gjorde det till en rutin. När jag märkte att S eller R fungerade ihop med vissa andra ljudkombinationer försökte jag få barnen att kunna åtminstone dessa rätt, i förhoppningen att det skulle sprida sig till andra ord. Vilket det gjorde. Kanske av sig själv, men vi läste verkligen mycket och jag tror det hjälpte.

Sedan måste jag ta upp plattor...vi har använt det, missförstå mig inte, men oavsett vad man säger om tvåspråkighet så tror jag att det för mina barn var dåligt att se på engelska barnvisor eller barnprogram. Med barn 2 var vi noggrannare med att allt skulle vara på svenska. 

Barn 1 hade svårare att uttrycka sig, stakade sig på orden, nästan stammade, och höjde då rösten, vilket tydligen gjorde det lättare att "få ur sig" orden, hela meningar till och med.

Vi skippade alltså väldigt fort idéer om att "man ska inte skrika vid matbordet" etc, till en del släktingars möjliga missnöje. Om barnet bara kan kommunicera med hög röst - varsågod, det är inga problem, jättebra att du pratar!

Vi hade även hjälp av TAKK ( www.spsm.se/stod/specialpedagogiskt-stod/sprak-och-kommunikation/alternativ-och-kompletterande-kommunikation/manuell-och-kroppsnara-akk2/tecken-som-akk/ ) men det kan också få som bieffekt att barnet kanske hellre gör tecknen än pratar. Men visst, det går också bra, tecken är också kommunikation och det är viktigare att barnet känner sig förstått än att pratet kommer just vid ett visst datum...

Har du funderingar kring autism, skriv en egenremiss, eller försök få hjälp att skriva en. Det skadar inte att få in en fot tidigt ifall en utredning skulle behövas.

Kan ju tillägga att vi till stor del ersatte plattan med DVD-skivor på TV. Det blir ett annat fokus, man kan välja program med lämplig språknivå för att bygga ett ordförråd - vilket barnen plockar upp även om de inte kan säga själva orden än. Mina barn hade som sagt språkproblem, men bedömdes ändå ha ett rikt ordförråd. Alla barn är olika, men har barnet svårigheter får man försöka hitta lösningar även om det går emot vad man kanske trodde på förhand.

Det där med principer och idéer, det kastade vi, lite tillspetsat, ganska snart på sophögen. Man får välja sina strider och konflikter. Det där med att säga "ja tack" eller "nej tack" vid matbordet, "kan jag få xxx?" det var verkligen överkurs. Vi fick vara glada om barnet skrek "KORV!" istället för att bara peka på den :) Det fanns ju ett R där som lät så fint. 

Just hos logoped/psykolog kanske är svårt, men att träna hemma på liknande övningar går ju att omsätta till fartlekar också. Istället för peka på bollen- spring till bollen. Osv.

Vad gäller utredningar verkar det ju vara igång vilket är bra. Utgår från att hörseln är kollad. Klart det lika gärna kan växa bort men man vill ju gärna göra det man kan. 

Känner igen mig mycket i det du skriver, vi är också hos logoped med vårt barn. Men han fyller 3 lite senare i vår. 
Vi har fått en diagnos som heter expressiv språkstörning, är ärftligt. Och vi tror min man även har det då han var sen som liten.
Vårt barn är som du säger också väldigt, social, kärleksfull och rolig. med mycket vilja. Men jag tänker att det såklart uppstår frustration när man inte kan göra sig helt förstådd.. vi har börjat använda oss av TAKK. 
och går en kurs nu via logopeden.

Förstår att ni är oroliga. Det kan såklart växa bort, men jättebra att ni är observanta och försöker hjälpa. 

Angående utredning så kan ni ju alltid söka en annan läkare för en ny bedömning. Det har ju gått ett år sedan sist och ju yngre ett barn är, desto svårare att sätta vissa diagnoser. 

Du skriver att barnet inte är intresserad av bildstöd. Har ni testat bildstöd bara i de situationer där det blir konflikter? T.ex. om det blir konflikt när ni ska förklara att ni ska åka iväg någonstans. 

Högläsning är ett jättebra sätt att stärka språket. Är man aktiv och ogillar att sitta still så kanske läsning funkar vid läggdags, när man ändå är trött och ligger i sängen?

Ts: även motsatsen, dvs impressiv språkstörning, finns som diagnos. Dvs svårigheter att förstå men (vad jag vet) utan att hänga ihop med andra diagnoser.