Hur ska man göra inför barn nr 2?

Min partner fanns där, men ställde inte upp på något bra sätt. Jag vill inte vara bitter och arg på det som varit, jag tror att det var svårt för oss båda att bli föräldrar. För mig rent psykiskt, att ta hand om mitt barn var aldrig det svåra, men för min sambo tror jag att det var tvärtom. Han hade svårt att ta in föräldrarollen men mådde inte dåligt mentalt. 

Tack för din input, ja du har helt rätt vad gäller jobbet!

 Jag är bara ?rädd?, för att allting blir okänt igen?

Ja, det blir inte denna månaden i alla fall. Om det nu inte redan har hänt? Jag väntar i alla fall en månad till.
Ju mer jag tänker på det (vilket är tusen gånger om dagen), desto mer förvirrad blir jag och både kropp och själ vill bara sparka bakut i panik.

Det positiva är att jag kan prata med min sambo om detta, han förstår mig bättre nu. Han känner sig positiv till två barn och innerst inne vet jag att jag är det också.

Men som sagt, vi väntar ett litet tag till.

Jag är orolig över hur det ska påverka både vår vuxenrelation men också relationen till min son, det känns som att med en liten bebis till kommer tiden inte att finnas till att göra saker ihop med honom. Typ gå till lekplatsen eller åka nånstans exempel till lekland, titta på film, gå ut med hunden eller till affären. 

Kanske är det så att jag saknar tiden då han var bebis, just för att jag inte fick/kunde njuta av den fullt ut då jag var så deprimerad och kände att jag behövde kasta mig in i saker.
Han var underbar, mysig och lätt som bebis (är fortfarande) Kanske hoppas jag bara på att få igen den tiden på något sätt, och det blir ju inte så.
Det här kommer ju att vara en annan individ och som blir en till medlem i familjen, min son blir ju inte bebis igen för det liksom. 

Men på dem bra dagarna, när jag faktiskt kan se saker utifrån vad de är (händer faktiskt korta stunder) Då känns det rätt och spännande med ett barn till... 

Jag lyfte mina tankar och känslor för min sambo idag. Att jag både vill ha syskon och uppleva nästa steg i vårt familjeliv, samtidigt som jag är rädd för att det kommer att medföra situationer som jag inte vet hur jag ska hantera.
Han tog det jättebra och stöttade verkligen mig i mina tankar!

 Jag tänker främst på hur jag och min sambo kommer att påverkas av två barn, innan har vi kunnat lämna sonen hos farmor och farfar när vi velat gå på bio eller ha en liten date. Detta har vi kunnat göra från ganska liten ålder, typ 8 månader. Men med 2 barn blir det ju en helt annan sak, ?hur ska vi någonsin kunna gå på bio igen?? 

Nu låter det som att jag bara vill ut och ha kul, nej så är det inte. Jag är bara rädd att bli låst och helt förlora det lilla sociala umgänge jag har kvar. 
Mina två bästa vänner har jag redan förlorat, så det som finns kvar är min sambos vänner som vi träffar i klump vid olika tillfällen. ?Om vi har 2 barn, kommer det fortfarande gå?? 

Ja det är mycket sånt, och att jag är rädd för att få ett enormt krävande barn. 

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, när jag läser era beskrivningar på hur man kan ha det så känns det ju helt genomförbart!
Och det vet jag ju att det är också, bara man är med i tanken och planerar. 

Det känns som att min sambo har vaknat nu och faktiskt förstår att det krävs en del av honom också, innan har jag skött ungefär 85 % av både hushåll och vårt barn samtidigt som jag varit långt under isen i depression.
Men det känns skönt att det verkar som att vi tagit oss förbi den värsta biten där.

Sonen har precis fyllt 2 år, han har inga kompisar eller så. Jag vet inte om det kommer att bli så mycket av vår vuxentid när barn nr 2 är kommet, men å andra sidan har vi inte tagit ut jättemycket tid för det under dessa två åren heller. 

Jag antar att man får se hur det blir med den biten. Jag är andra barnet av tre stycken och när vi var ca 3-4 år minns jag att vi passades av både farmor och farfar men även mormor, allihop samtidigt.

Men det är ju klart att jag älskar att vara med mina barn, inte tusan vill jag ha barn för att få passning åt dem. :) 
Jag tror att det kommer att bli bra till slut, jag är så glad och tacksam över att det finns snälla och hjälpsamma människor här på forumet som försöker att stötta andra.

 Det ska ni ha tack för!