Det ska jag svara på. Jag är aktiv i olika kyrkor. Jag går mest i Svenska Kyrkan, men jag går också i Katolska Kyrkan och det händer att jag hälsar på de ortodoxa med. Vår kyrkobyggnad på Råslätt delas ju av Svenska Kyrkan, Pingst och Syrisk-Ortodoxa. Det går hur bra som helst, och de mellankyrkliga relationerna är mycket goda här i stan.
Katolske kyrkoherden här är en fullkomligt lysande predikant, som dessutom predikar mer lutherskt än många präster i min egen formellt lutherska kyrka, och jag går mer än gärna på hans gudstjänster. MEN varför går jag då helt enkelt inte bara med i Katolska Kyrkan ?
Jo, för att det finns för många och för viktiga katolska läror som jag helt enkelt inte delar, t.ex katolsk nattvardslära, läran om påven som Kristi ställföreträdare idag på jorden., läran om påvens ofelbarhet när han talar ex chatedra (vilket han i o f s aldrig brukar göra), en del av den katolska helgonteologin, katolsk syn på preventivmedel mm.
På samma sätt finns det i andra samfund utanför Svenska Kyrkan en del trosskillnader som gör att jag inte går med där.
Dessutom finns det ju en del församlingar i Sv K som jag ser som mycket bra församlingar. Jag VILL att Sv K ska bli som vilket samfund som helst, eftersom jag vill att fokus ska ligga på Jesus och det han erbjuder. I vår församling finns mycket bra verksamhet, och jag vill se mer av det i allt fler församlingar i Sv K. Det finns en del väldigt kraftfullt andligt liv på många håll inom just Svenska Kyrkan. Jag tänkte på det i söndags då vi tog emot en nyvigd ung kvinnlig präst som höll sin första gudstjänst. Det var mycket god undervisning, och jag tackade henne efteråt. Faktum är att på senare år har flera av de präster som allra modigast försvarat klassisk kristen tro i Sv K varit relativt unga kvinnliga präster. Sådant ger mig ett hopp för Svenska Kyrkan, och jag sitter också i kyrkofullmäktige.
ALLA kvinnliga präster plockar russinen ur kakan, hur fina russin de än väljer ut.Man kan inte rycka ut et bibelställe ur sitt sammanhang. Det citatet är väl i ett av församlingsbreven, och adresserat till en församling där det faktiskt VAR problem, församlingen i Korint väl, med en grupp kvinnor som faktiskt störde gudstjänsterna ? Så innan man pratar om att ta russinen ur kakan och kör bibelreferenser tycker jag man ska känna till sammanhangen för bibelreferenserna.
Förut var jag tveksam till kvinnliga präster, men jag har ändrat mig på den punkten. DÄREMOT är jag emot både sådana manliga och sådan kvinnliga präster som har en liberalteologisk förkunnelse. De är värre än uttalade ateister enligt min fundering.
Nu vill jag redan ut det här. Jag är definitivt INTE "fundamentalist". Långt Långt därifrån. T.ex. är jag inte kreationist. Jag har inte heller använt frasen "ända rätta". DÄREMOT tycker jag det är rimligt att en kyrka värd namnet faktiskt har fokus i tron. Är det verkligen så hemskt ? Är det verkligen en så orimlig önskan?
Jag vet varför det finns olika samfund, och jag är aktiv i flera samfund själv, eftersom jag vill att vi kristna ska vara ett, och eftersom jag har sett att skillnaderna ofta är större INOM samfunden än MELLAN dem. Som jag t.ex. nämnde att katolske kyrkoherden här i stan predikar mer lutherskt än vissa präster i in egen formellt "lutherska" kyrka.
Naturligtvis finns det olika uppfattningar i en del frågor, men likheten är större. Bara det att jag är aktiv i flera kyrkor visar väl tydligt att jag inte är så noga med "min väg är den enda rätta" ? Jag är svenskkyrklig, men jag deltar med glädje i andra kyrkors gudstjänster.
Jag tänker inte ge upp, och jag tänker inte sluta arbeta mot partipolitik i kyrkan. Sv K är den ende "kyrkan" i världen med ett sånt system. Jag tycker inte alls att det är så jäkla hemskt med att hålla på att kyrkans fokus ska vara tron. En kyrka är ett trossamfund.
Du har fel om mig, om var jag står.
För mig, som medlem i Svenska Kyrkan, är det värdegrunden, demokratin, och öppenheten som är det som jag värderar. Jag värderar att alla är välkomna, att alla kan nyttja den, att det inte finns något hinder att en person som är homosexuell eller transsexuell att bli präst.
Det är det som är unikt med den Svenska Kyrkan, som jag anser att man slå vakt om.
För mig, som medlem i Svenska Kyrkan, är det värdegrunden, demokratin, och öppenheten som är det som jag värderar. Jag värderar att alla är välkomna, att alla kan nyttja den, att det inte finns något hinder att en person som är homosexuell eller transsexuell att bli präst.
Det är det som är unikt med den Svenska Kyrkan, som jag anser att man slå vakt om.
Men vad skall kyrkans syfte vara då ? Varför ska den finnas till över huvud taget ? Skall den som faktiskt har en klassisk kristen tro kunna bli präst enligt dig? Har vi troende över huvud taget någon plats i "din kyrka" ? har Jesus någon plats i "din kyrka" ?
Vaddå "homosexuell eller transsexuell att bli präst"? Den frågan har väl inte varit uppe i kyrkliga sammanhang ? Jag har aldrig sett någon lägga några förslag gällande sådant. Den debatten har jag aldrig sett föras. Det är väl inte DE prästerna som är "utrotningshotade". Det är väl snarare de klassiskt troende.
Om det ska vara en VERKLIG MÅNGFALD, så har de klassiskt troende också en plats de med. Då får sådana församlingar som de jag går i fortsätta finnas, så kan de som vill ha något annat välja andra församlingar.
Det finns en bredd idag i Sv K, där olika personer kan hitta det de söker. PÅ bara en spårvagnshållplats avstånd kan förkunnelsen i olika församlingar av Sv K vara väldigt olika.
Ok. Såg på ett annat hmmm, lite större forum där saken diskuterats mer i detalj att problemet bottnar i att han brutit mot sina löften, och löftena är grunden i yrket, och med brutna löften kan han inte utföra yrket, och måste därför sparkas.
Ungefär så förklarades det. Tycker ändå det blir konstigt, var dras gränsen mellan privatliv /arbetsliv? Hur hanteras en prälle som är sambo /ogift, lever i öppen relation, swinger? Är dom per automatik blockade från yrket?
Även människor med mindre traditonell syn på relation och samliv kan ju ha en stark tro. Vad sänder avskedandet för signaler till dom? Att dom som avviker från mallen inte är välkomna?
Det är nog olika i olika stift och olika församlingar hur en del frågor hanteras, helt enkelt för att där sitter olika personer. Jag har dock aldrig hört talas om något asvkedande av någon sambo-präst eller swinger. I biskopens fall handlar det ju främst om förtroendekapitalet en stiftsledare måste ha bland stiftets anställda, som han ska vara chefen för, för att praktiskt kunna utföra sitt jobb.
Jag tar inte personligen ställning för eller emot ansvarsnämndens beslut, men det som jag fattat som huvudfrågan är just förtroendekapitalet hos stiftets andra anställda.
Men jag VILL faktiskt ha färre medlemmar på kort sikt. Jag VILL inte ha kvar Svenska Kyrkan i sin nuvarande form. Men jag vil ha en BÄTTRE Svenska Kyrkan, en återuppstånden kyrka - som på lång sikt kan vinna större delen av folket för att de är intresserade av tron, de stora livsfrågorna, inte av en ceremoni-mästare.
Sen ser jag ju vissa poänger med de kyrkor där man bara har troende/vuxen-dop, Där det är tydligt att tron o dopet hör ihop - även om jag själv är barndöpt, och "tills vidare nöjer mig med det". konfirmation betyder "bekräftelse", och där bekräftar man att man vill leva i sitt dop, dvs leva som kristen. Vill man inte det bör man enligt mig vara ärlig nog att efter självprövning avstå från själva konfirmationen, även om man går kursen. Annars hycklar man när man läser trosbekännelsen, och än värre tar nattvarden. Och jag avskyr hyckleri !! 
Det varnas till och med i nya testamentet för oseriös nattvard. Vigseln är att avge löften, som ska betyda något, inte bara vara "fint" , och påbörja ett äktenskap, och begravningsgudstjänsten är inte till för att markera, utan där ska Kristus stå i centrum. (Det heter ju gudstjänst precis som en vigselgudstjänst är en gudstjänst.) Begravningsgudstjänsten är ett tillfälle att förkunna evangelium för de efterlevande. SEN PÅ MINNES_STUNDEN efteråt, ofta hållen i församlingshemmet, kan man ha den avlidne i centrum, men man kan hålla isär den stunden där Jesus är i centrum och den då i stället den avlidne är det.
Var sak har sin plats och var sak har sin tid, tänker i a f jag. Allt får vara med, men olika delar får ändå vara just olika delar, som tillsammans utgör en helhet.
Jag tycker att Svenska Kyrkan ska satsa mer på vuxendop, Glöm inte att Svenska Kyrkan OCKSÅ har vuxendop - och det finns en stor poäng med det. I vår kyrkobyggnad, som är en samarbetskyrka mellan Svenska Kyrkan, Pingst o Syrisk-Ortodoxa byggs det nu en dopgrav, och den är tänkt att kunna användas också av Sv K, inte bara pingst. Jag uttalade mitt stöd för det i kyrkorådsmötet..
Jag vet att det ofta funnits kopplingar, men jag vill gärna att kunskapen ökar om vad dopet egentligen innebär.
Världen vore mycket vackrare om religion inte var en del av den.
Dels därför att inte hela samfundet gör det. Det finns ju åtskilliga församlingar iSv K med ett mycket starkt andligt liv. Jag gav exemplen Pauli i Göteborg, och vår församling i Jönköping., speciellt Råslätts Kyrka och en del övriga. Det finns som jag ser det mycket mycket bra församlingar på lokalplanet. Däremot har jag inget större förtroende för ÄB, en del andra biskopar, och en massa kyrkopolitiker. Sv K är alltså inget enhetligt samfund. Det finns en stor bredd i både teologi och andra faktorer. På liknande sätt är det i andra samfund. Det kan skilja sig radikalt på bara en spårvagnshållplats avstånd, så det är mer komplext och ,mångfasseterat detta. Jag har slutat tänka i samfund. Jag tänker mer i termer av enskilda församlingar och enskilda personer.
Dels därför att, även om jag är aktiv också i andra samfund, så finns det trots allt vissa frågor där synsätten skiljer sig. Jag nämnde t.ex.några punkter i Katolska Kyrkan, som är den kyrka utanför Sv K där jag oftast går på gudstjänst, där jag inte delar deras synsätt. Annars skulle jag ha gått emd där.
Dels därför att Sv K trots allt är största samfundet, och rätt använt torr jag det kan bli ett fint verktyg för Jesus.