Det finns flera studier som visar att barn mår bättre med föräldrar som bor ihop även om relationen inte är bra, jämfört med att växa upp med skilda/separerade föräldrar.
Det pekar på att det faktiskt finns en poäng med att försöka leva ihop även om kärleken dött. Då menar jag självklart inte familjer med misshandel eller missbruk etc.
Det är väl ändå inte så svårt att förstå?
Man använder barnen för att slippa att själv ta ansvar över situationen. Alla förändringar är jobbiga, man vet vad man har men inte vad man får. Kan man slippa så gör man och klarar man inte av att ta ansvar så skyller man på barnen, medvetet eller omedvetet.
Samtliga barnpsykologer är överens om att det är ungefär det mest korkade man kan göra mot sina barn. Man lär dem och visar dem att kärlek inte existerar. Man visar dem att känslokyla är det normala mellan makar. Man tvingar helt enkelt på dem en framtid med en rad skilsmässor.
Det var inte det jag skrev. Du behöver fila på läsförståelsen.