"stanna kvar för barnens skull". Varför använder ni det idiotiska argumentet?

Är det något jag vill förmedla till mina barn är det att livet och relationer vanligtvis inte är som i Hollywoodfilmer och att andra former av kärlek kan vara minst lika värdefulla. 

Att det normala faktiskt är att man bara är sådär himlastormande passionerat kära i varandra i något halvår eller ett år, sedan övergår det ofta i en annan typ av kärlek som inte är lika intensiv men minst lika mycket värd. 

Att det inte är något konstigt alls  att inte känna någon ?gnista? när man varit ihop i tio, femton, tjugo år men det betyder inte att äktenskapet är kärlekslöst.

Om flera skilsmässor nu helt plötsligt är något hemskt som man bör förebygga att ens barn själva går igenom som vuxna som du antyder i din sista mening i inlägg 34, ja då är väl den största tjänsten man kan göra sina barn när det deras framtida relationer att förmedla att gnista och passion är något som vanligtvis bara håller i sig en begränsad tid så att de inte blir allt för desillusionerade när de själva så småningom gör erfarenheten att vardagslivet inte är som i Hollywoodfilmerna.

Vad är det för barnpsykologer som menar att det är livsviktigt för BARNENS skull att föräldrarna skiljer sig om de inte är tillräckligt kära men att det samtidigt vore något fruktansvärt om barnen egna vuxenliv kommer att Innehålla en rad skilsmässor? 

Påminner mig om medelålders föräldrar som gärna röker på någon gång då och då men absolut inte vill att deras myndiga men väldigt unga vuxna barn ska göra samma sak. 

Barnpsykolog är för övrigt inte någon motsvarighet till Gud för mig. Har faktiskt en förälder som är just barnpsykolog och ledsen att göra dig besviken, men barnpsykologer är också människor av kött och blod med fel och brister. Både min psykologförälder och dennes kollegor har skilt sig inte en gång utan flera, just det som tydligen vore det värsta möjliga framtidsscenariot som ens egna barn gör. 

DU drar upp vilket skräckscenario som kan bli konsekvensen om man inte skiljer sig om man inte är tillräckligt kär . De egna barnen kan komma att skilja sig flera gånger som vuxna! Oj, oj oj så hemskt. Man tvingar helt enkelt på dem en framtid med en rad skilsmässor skrev du ordagrant.

Vill du bli betraktad som seriös så börja med att förklara varför vi  automatiskt ska se det som något negativt om ens barn kommer att gå igenom en rad skilsmässor som vuxen.

Om mina barn som vuxna mår dåligt i sina förhållanden ser jag det som något BRA och inte något dåligt om de skiljer sig oavsett hur många gånger det händer.

Om de däremot uttryckligen skulle säga till mig att alla skilsmässorna beror på att gnistan och passionen är borta skulle jag visserligen tycka att det är sorgligt och patetiskt men ändå respektera att det är deras liv och deras val.

Och du har fortfarande inte lyckats svara ordentligt på en enkel fråga Angående något som för övrigt fler än jag här I tråden undrar.

Det enda du kan är att gå till personangrepp och vräka ur dig ordmassor.

Jag ser det inte alls automatiskt som något problem om mina barn skiljer sig flera gånger som vuxna, det är deras livsval och ingenting jag ska lägga mig i. 
Det är mina vuxna barn och inte jag som avgör om det är nödvändigt för dem att skilja sig helt oavsett om det är första, andra eller tredje skilsmässan.

Och jag kan verkligen inte förstå varför just detta att ens barn som vuxna kan komma att skilja sig FLERA gånger borde vara något man måste försöka förebygga.  Skulle det enbart vara viktigt att för sin egen och barnens skull skilja sig istället för att stanna för barnens skull i det första äktenskapet men inte i det andra och det tredje?!

Mår barn bäst av att föräldrarna skiljer sig istället för att hålla ihop för deras skull måste väl detta gälla även om den ena föräldern varit gift en eller flera gånger tidigare?

Frasen tvingar på sina barn en framtid med en rad av skilsmässor ingenting jag uppfattar som skrämmande. 

Nu vet jag inte hur många gånger jag bett dig svara på VARFÖR ovanstående skulle vara något negativt man inte ska vilja. 

Du vägrar alltså fortfarande att svara.

Fokusera hur mycket du vill på mig i dina inlägg du, men jag är inte den enda i tråden som undrar exakt samma sak. Fler än jag har frågat  exakt det du gång på gång vägrar svara på. 

Jag garvar bara åt att DU pratar om läsförståelse när du inte ens läser inlägg i tråden ordentligt, vare sig mina eller andras. Eller så vägrar du bara låtsas om att det inte bara är jag som ställt frågan du vägrar svara på.