Älska styvbarnet?

Man ska försöka att älska sitt styvbarn som sitt eget, det tycker jag absolut, den skyldigheten har man gentemot det lilla barnet i detta. Jag är själv ett skilsmässobarn, min nya styvmamma älskade mig som sin egen, även efter hon fick egna barn. Tack vare den fantastiska kvinnan fick jag en relation med mina syskon och en trygg uppväxt, min biologiska pappa älskade mig däremot inte som sin egen.

Jag har inga styvbarn ännu, är fortfarande gift med den biologiska pappan. Men om dagen skulle komma, då välkomnar jag hela paketet med man och bonusbarn som jag skulle försöka göra allt för.

Jodå, mamma älskade mig på sitt egna sätt. Men mamma var missbrukare och då kommer drogerna före barnet, det är bara så. Min styvmamma älskade inte bara mig, hon gjorde allt för hjälpa min mamma och säkerställa att jag hon fanns kvar i mitt liv på något sätt. Om alla var lika goda som hon hade världen varit fantastisk. Ingen tvingade henne att älska mig.

Och du har uppenbarligen fått alldeles för lite kärlek i livet eftersom du är så bitter att du måste försöka förminska andras upplevelser.

Jag har inga styvbarn. Och hade jag det hade jag i bästa fall älskat dem som jag kan älska kompisars barn. Jag har svårt att se att jag skulle kunna älska någon annans barn som mina egna.

Jag har dock inga problem med att det finns ANDRA människor som älskar sina styvbarn som sina egna. Förstår inte varför det skulle vara omöjligt att acceptera?