Gränssättning som separerade
Jag har också erfarenheter av ett märkligt ex, som har kontaktat min man tusentals gånger per sms eller ringt, under ett antal år. Det finns psykisk sjukdom i denna ekvation (hos mamman), så vi har försökt vara förstående men det gick inte till slut. Soc-anmälningar, soc-utredningar (allt handlade om brister hos mamman) och till slut vårdnadstvist som min man vann. Han fick enskild vårdnad + boendet och mamman enbart visst umgänge som stundtals enbart varit varannan helg. Just nu är det mer för yngsta barnet som vill ha det så (tonåring så hen får ju bestämma mycket själv). De äldre barnen slutade bo hos mamman när de var ca 14-15 år och besöker henne enbart ibland.
Men, i början av vår relation var det ungefär som du beskriver. Mamman som sade olämpliga saker till barnen, och "tjatade" på barnens pappa om att han borde göra si eller så. Hon ringde och svarade han inte kunde hon plötsligt stå utanför dörren istället "ja men du svarade ju inte!" Skitjobbigt.
Jag skrattade åt det där med soffan. för även här har exet bett om att få saker. Nu har vi varit ihop i ca 8 år så i takt med att barnen blivit större och förstås efter vårdnadstvisten så har saker lugnat sig.
Det där med jul var också en plåga våra första år tillsammans för mamman hade fått för sig att de hade bestämt efter skilsmässan att de alltid skulle fira jul ihop. Det ville inte pappan men hon stod på sig "vi sa ju att", men det var HON som sade det, inte han. Det är också ett problem att hon ofta tyckt att när hon framfört något hon önskat, så har det varit bestämt så.
Hon har råkat i bråk med de äldre barnen - vilket är en stor orsak till att de inte vill bo där, för att hon är så uppe i sitt (speciellt under perioder då hennes psykiska hälsa varit väldigt dålig)
Jag tycker ni ska göra en orosanmälan till soc, beskriva just detta att barnen är vrak efter en tid hos mamman. Visa saker hon skrivit för soc.
Det kommer i första steget säkert inte leda till någon större förändring men det betyder att soc får syn på ärendet. Det kan innebära att de erbjuder föräldrarna samtal tillsammans. Man kan vägra, men det ser ju inte så bra ut. Min man gick på samtal men mamman vägrade. Efter två samtal sa soc till honom att han är en så bra förälder, vi kan inte stötta med något mer, nästa steg är tingsrätten.
Vi tyckte det var ganska jobbigt med soc-utredningar (det blev flera stycken här), men det ledde till att efter varje utredning visste soc mer och mer om situationen och min man fick mer på fötterna som han sen kunde ge till sin advokat i vårdnadstvisten. Hon tyckte nog det var urjobbigt eftersom alla anmälningar som kom in (det var många) alltid handlade om när barnen hade varit hos henne. Vi tyckte det var bra att hon var medveten om att folk hade ögonen på henne.
Det viktiga i ert hem däremot TS, är hur pappan hanterar alltsammans. Jag stannade hos min man och vi har det fantastiskt. Klart jag var lite tveksam i starten när jag insåg hur hans ex höll på, men jag visste också hur illa han tyckte om det. Han är inte vek på något sätt utan sa ifrån till henne hela tiden. Har man mött en man som viker ner sig för sitt ex och inte vågar säga ifrån så är det en annan sak. Du får prata med din man om detta. Klarar ni av detta tillsammans eller prioriterar han "husfriden" med sitt ex istället för dig? För oss var saken klar tidigt: det är VI som är teamet/familjen - inte hon.