Sur tonåring

Min dotter är likadan lite yngre men ändå. Men tror det är fullt normalt. Har ofta önskat typ föräldraträffar som man hade när barnen var små. Då fanns ju inget behov tycker jag. Men nu.. I tonåren skulle man verkligen vilja dela funderingar och tankar med flera människor.

Sedan märker jag själv att ibland förstorar man problemet i sitt huvud. Dessa andra mammor... Många vill inte säga som det är. Utan lägger ett stort värde i att inte alls känna igen sig i sånt "tråkigt" att de är minsann har alltid kul och mysigt ihop. Visst vissa tonåringar är kanske lugnare men men.

Kan det vara något speciellt som tynger dottern? Min ena dotter var omöjlig ett tag med ilska för allt och sedan gråt, frustration. Surade emot precis allt man sade. Det som kom fram då var att en ny tjej i klassen aktivt frös ut henne och försökte ta över hennes vänner. Försökte få min dotter att själv ta över situationen och aktivt vara extra snäll mot den nya och bjuda in henne innan hon hann försöka några trix. Nu är de jättebra vänner hela gruppen.

Ja små barn, små problem, stora barn... Den förstår jag numera.