Vinnie83 skrev 2022-04-12 17:30:42 följande:
Idag ringde dom från gyn. Jag trodde att chanserna var större att få hjälp men så fel jag hade. Hela eftermiddagen har bestått av tårar.
Jag fick till mig att först och främst måste jag gå ner 7-8 kg till innan dom hjälper mig. Sen har dom stängt under semestern så då tar dom en paus. Och eftersom jag fyller 39 nu på torsdag så skulle jag inte hinna med att få en remiss till linköping där dom ev kan hjälpa mig med IVF. Så hon frågade om jag ville ha kvar tiden hos dom och det vill jag ju självklart. Dom kunde komma spermierna om dom är dugliga och även kolla om jag behöver hjälp med ägglossningen. Dock känns det som dom inte kan göra så mycket mer än det.
Vi pratade här hemma nu alla fall och vi har bestämt att vi ska fortsätta kämpa så får vi se vad utredningen säger när vi kommer dit ifall vi ska ta oss vidare för ivf behandling privat eller om det känns aktuellt att gå vidare med adoption. Så vi får se vad som händer.
Allt är mitt fel eftersom jag sköt upp allt när jag fick corona och ville vaccinera mig först. Hade vi bara arbetat på det med en gång efter missfallet så kanske vi hade lyckats. Och vi hade kanske inte suttit i denna sits då. Jag vet att jag inte är snäll mot mig själv när jag tänker så eftersom det knappast blir eller känns bättre då. Måste försöka tänka positivt och se framåt.
Vad tråkigt att höra och så synd att de måste dra en gräns vid exakt 39 år nu när du har jobbat så hårt och gått ner en hel del i vikt för att få hjälp.
Det är kanske lätt för mig att säga, men försök att hålla modet uppe, ni har ju lyckats bli gravid innan så det borde ju tyda på att det inte är något fel. Fertiliteten går ner och det verkar inte så ovanligt att det tar längre tid att bli gravid i vår ålder och övervikt har ju också sin påverkan. Och gällande covid så var det ju ingen som viste, och det kanske inte skulle blivit något ändå, det är så mycket som ska stämma för att få till en graviditet. Att försöka bli gravid är oerhört påfrestande för psyket har jag insett, både från mig själv och utifrån med en mamma som frågar varje gång vi pratar om det inte ska bli en till? Och för henne tog det 6 år att få till ett syskon så hon bodde ju veta hur känslig det kan vara. Vi går in på 10 försöket nu, och mina förhoppningar är låga, men kanske händer det nu. Hoppet kommer alltid tillbaka, först lite grann kring äl och sen ännu mer runt bim.
jag hoppas verkligen att vi båda får uppleva ett positivt graviditetstest snart.
