Borde vi utreda henne för Asperger?

Gällande studierna beror det ju lite på vad läraren menade med det, Hen kan ju ha menat studier efter gymnasiet på universitetet och så, där har man ju andra rättigheter med en diagnosticerad funktionsnedsättning. Det kan ju också varit så att läraren menade att bättre kunskap om hur man funkar (som själva utredningen ger, men som även stöd på hab kan ge) skulle underlätta för studierna. Om det inte är jättelängesen ni hade det samtalet ts kanske du kan fråga läraren vad hen menade? Så du slipper grubbla över det?

Jag håller för övrigt med om att dottern naturligtvis måste vara med och bestämma om en utredning. Man kan ju informera som förälder, kanske boka in ett infosamtal på Bup om dottern är nyfiken osv, men beslutet bör man vara aktiv i i den åldern tänker jag.

Nu är det ju din erfarenhet av Hab, inte Hab i alla regioner. Det finns utmärkta insatser från andra habiliteringar som arbetar med samtalsstöd och samtalsgrupper i vuxenblivandet. Bland annat hur man agerar i kontakt med andra och skapar och upprätthåller en vänskap. Jag beklagar att du inte fått den hjälp du kunde ha fått.

Jag har läst i andra trådar hur du upplever stödet som finns, vilket är tråkigt verkligen också att du upplever att du blev överkörd vid utredningen, inte ok alls.

Men dina erfarenheter av hab delas som tur är inte av alla. Jag har en vuxen dotter med aspergerrs som är nöjd med det stöd hon får av hab och jag kan se att det är vettiga saker som hon får hjälp med. Bup däremot upplevde jag lite varierande under de år vi hade kontakt med dem. De flesta som jobbade där var otroligt kunniga och viljan fanns där. Men inte alltid resurserna, ibland blev det långa köer eller uppehåll av praktiska resurskäl. Men på det stora hela är jag väldigt nöjd med den hjälp vi fått och framför allt att vi fått hjälp, och vuxenhab tycker jag verkar jättebra!