Sova själv?

Assumptions are the mother of all fuckups.

Varje gång mina barn har ropat efter mig har jag gått till dem, suttit med dem, trösta dem, tills de känt sig lugna och trygga. Det är just det som folk inte orkar, de orkar inte sitta med sina barn, utan tar den enkla vägen, och tar med sig sina barn till sin säng, och så sover de där med sina barn, för att slippa gå upp ur sängen själva när barnen ropar på dem.

Slutar man vara lat så märker man snabbt att barnen blir trygga och så får alla det bättre. Sen går det i perioder, där man ibland får vara mer med dem på nätterna, men i det stora hela sover de väldigt bra.

Min 2.5åring, när hon ropar på mig på natten, så räcker det nu att jag frågar, har du haft en mardröm - ja.. Ingen fara, kramar henne, och säger somna om nu, godnatt. Svaret är godnatt pappa, sen släcker man och går. Så trygg är hon, för hon vet att pappa kommer om hon blir rädd.

Mina barn skriker inte på sina rum utan att nån kommer, hur fan kan ni tolka det jag skriver så... Sjukt