Sova själv?

Han är två år. Låt honom somna på mamma sen bär ni honom dit han ska sova.

Herregud, folk ska skaffa barn sen ska de tvinga barnen vara självständiga barn så fort det bara går, helst ska de sova själva redan efter någon månad.

Barn behöver närhet. Det är naturligt.

Ja, du har precis som många andra varit för lat för att låta barnen lära sig att vara trygga i eget rum och somna själv.

Våra tre barn har fått eget rum, egen säng sen den dagen de kom hem från BB, de vet inget annat och nu när de är äldre har vi bara problem när vi är på hotell och alla ska sova i samma rum... Det är omöjligt, alla blir störda av alla.

Men du får väl lägga barnet i eget rum och säng. 2år så funkar ju fortfarande spjälsäng, så kan de inte ta sig ut. Sen får du köra 5min metoden tills barnet somnar.

Kommer kräva tålamod, men det räcker nog med 4-5 kvällar tills det är kirrat.

Vad skönt att dina barn accepterade att sova i eget rum direkt.

Vår accepterade inte att ligga själv en sekund. Direkt på bb. Inte en chans att lägga ner ingen i ?plastlådan?.

Barn är olika. Du hade turen att få barn som från start accepterade att läggas ner. Alla har inte den turen och det handlar inte om att inte ha försökt lära barnet att sova själv

Hej alla,

Min tvååring har svårt att somna och sova om han inte får ligga på mamma.

Vad är era bästa tips för att hjälpa och lära honom att somna och sova själv?

Har aldrig läst tråder om så stora barn som inte kan sova själva. 

Och de flesta barn får inte närhet hela dagarna, för dem är i förskolan/skolan. Dessutom ska barnen även leka själva och inte sitta fastklistrad vid föräldrarna varenda vaken minut.

Nej, du har med den metod du beskriver absolut inte lärt dina barn att vara trygga själva. Det går helt emot mänskliga naturen att vara själv under natten, för under den längsta tiden av mänskligheten hade det varit livsfarlig för ett barn.

Genom att sitta uppe nätterna i ända med dina barn som gråtade lärde du dem att du inte bryr dig om deras behov och att de lika väl kan ger upp.

Nu har mitt barn inte sovit på mig, men jag brukade sjunga i sängen (och gör det fortfarande, han är 4 år nu) och antingen sjunga tills han somnade eller sjungade och sedan väntade tills han somnade. Det gick okej tills det började tar allt längre. Det var inte så att han kämpade emot eller grät eller något, det bara tog väldig lång till tills han somnade och jag ville inte ligga i sängen i upp till 60 minuter varenda kväll. Han var yngre än 2 år då, kanske 1 1/2, i alla fall gammal nog för att förstå vad jag förklarade. Och det var att jag ska sjunga som vanlig och sedan ligger bredvid honom ett tag och sedan ska jag gå ut. Det fungerade faktist utmärkt. Självklart hade jag gått tillbaka om han hade gråtit, med det gjorde han inte. Jag är inte säkert, men kanske fick han en "varning" lite innan, typ "Jag ligger bredvid dig lite till, men snart går jag till vardagsrummet". Jag höll sedan på att reducera tiden jag ligger där, tills jag lämnade honom direkt efter jag var klart med sången. 

Så mitt tipps därför är att testa reducera tiden där han får vad han vill/behöver, men samtidig fortfarande ger honom det. Dvs. säger till honom att det började bli jobbig för mamma om han ligger på henne så länge, men att han gärna får göra det en liten stund vid varje nattning. I början kan ni kanske göra det så att ni säger du/mamman kan gärna ligga bredvid honom en liten stund efter han fick sin tid på mamman. Se hur det går och sedan förkorta tiden så småningom.

Du har inte förstått det jag skrivit.