Sova själv?

Han är två år. Låt honom somna på mamma sen bär ni honom dit han ska sova.

Herregud, folk ska skaffa barn sen ska de tvinga barnen vara självständiga barn så fort det bara går, helst ska de sova själva redan efter någon månad.

Barn behöver närhet. Det är naturligt.

Vad skönt att dina barn accepterade att sova i eget rum direkt.

Vår accepterade inte att ligga själv en sekund. Direkt på bb. Inte en chans att lägga ner ingen i ?plastlådan?.

Barn är olika. Du hade turen att få barn som från start accepterade att läggas ner. Alla har inte den turen och det handlar inte om att inte ha försökt lära barnet att sova själv

Har aldrig läst tråder om så stora barn som inte kan sova själva. 

Och de flesta barn får inte närhet hela dagarna, för dem är i förskolan/skolan. Dessutom ska barnen även leka själva och inte sitta fastklistrad vid föräldrarna varenda vaken minut.

Nej, du har med den metod du beskriver absolut inte lärt dina barn att vara trygga själva. Det går helt emot mänskliga naturen att vara själv under natten, för under den längsta tiden av mänskligheten hade det varit livsfarlig för ett barn.

Genom att sitta uppe nätterna i ända med dina barn som gråtade lärde du dem att du inte bryr dig om deras behov och att de lika väl kan ger upp.

Nu har mitt barn inte sovit på mig, men jag brukade sjunga i sängen (och gör det fortfarande, han är 4 år nu) och antingen sjunga tills han somnade eller sjungade och sedan väntade tills han somnade. Det gick okej tills det började tar allt längre. Det var inte så att han kämpade emot eller grät eller något, det bara tog väldig lång till tills han somnade och jag ville inte ligga i sängen i upp till 60 minuter varenda kväll. Han var yngre än 2 år då, kanske 1 1/2, i alla fall gammal nog för att förstå vad jag förklarade. Och det var att jag ska sjunga som vanlig och sedan ligger bredvid honom ett tag och sedan ska jag gå ut. Det fungerade faktist utmärkt. Självklart hade jag gått tillbaka om han hade gråtit, med det gjorde han inte. Jag är inte säkert, men kanske fick han en "varning" lite innan, typ "Jag ligger bredvid dig lite till, men snart går jag till vardagsrummet". Jag höll sedan på att reducera tiden jag ligger där, tills jag lämnade honom direkt efter jag var klart med sången. 

Så mitt tipps därför är att testa reducera tiden där han får vad han vill/behöver, men samtidig fortfarande ger honom det. Dvs. säger till honom att det började bli jobbig för mamma om han ligger på henne så länge, men att han gärna får göra det en liten stund vid varje nattning. I början kan ni kanske göra det så att ni säger du/mamman kan gärna ligga bredvid honom en liten stund efter han fick sin tid på mamman. Se hur det går och sedan förkorta tiden så småningom.

Du skriver att era barn sovit i eget rum från start men samtidigt att du suttit uppe hela nätter med barn gråtandes för att de skall bli trygga u sin säng?

Jag tolkar det precis som personen du citerat. Du har lärt dina barn att det inte är värt att skrika så de har helt enkelt givit upp.

Metoden att få ett barn tryggt genom att sitta med fungerar säkert på ett äldre barn, men du beskriver att era sovit själva från start så då utgår jag från att det är spädbarn du lärt sova själva på detta sätt?

Jag har ett barn som på fullt allvar gallskrek en timme varje kväll i två månader

Vi låg med barnet PÅ oss istället för att bära och barnet skrek en timme för att sedan somna. Det tog alltså två månader med en timmes konstant skrik när barnet låg PÅ iss innan barnet började somna PÅ oss utan att skrika en timme (fasades ut till att bli kortare och kortare skrik efter två månader).

Hade vi lagt ner barnet bredvid oss så hade vi pratat timmar av skrik (3-4?) innan barnet eventuellt somnat av utmattning. Absolut inte en okej metod

Vårat barn var 6 månader när detta utspelade sig. Och nej hon hade aldrig kolik oxh ja hon var fullt frisk.

Dom här extrema barnen existerar. I mildare och mer extrem grad.

Försök ta till dig att alla barn inte är så lätta att få att sova i egen säng. Det finns barn med extrema närhetsbehov.

Kommentarer om att det bara handlar om lata föräldrar hjälper ingen. Oavsett im det skulle handla om en förälder med för dåligt tålamod