Sova själv?

Zouxman skrev 2021-12-29 19:21:55 följande:

Ja, du har precis som många andra varit för lat för att låta barnen lära sig att vara trygga i eget rum och somna själv.

Våra tre barn har fått eget rum, egen säng sen den dagen de kom hem från BB, de vet inget annat och nu när de är äldre har vi bara problem när vi är på hotell och alla ska sova i samma rum... Det är omöjligt, alla blir störda av alla.

Men du får väl lägga barnet i eget rum och säng. 2år så funkar ju fortfarande spjälsäng, så kan de inte ta sig ut. Sen får du köra 5min metoden tills barnet somnar.

Kommer kräva tålamod, men det räcker nog med 4-5 kvällar tills det är kirrat.

Vad skönt att dina barn accepterade att sova i eget rum direkt.

Vår accepterade inte att ligga själv en sekund. Direkt på bb. Inte en chans att lägga ner ingen i ?plastlådan?.

Barn är olika. Du hade turen att få barn som från start accepterade att läggas ner. Alla har inte den turen och det handlar inte om att inte ha försökt lära barnet att sova själv

Anonym (Skönt)

Wed 29 Dec 2021 21:13

#9

Zouxman skrev 2021-12-29 20:59:23 följande:

Du har inte förstått det jag skrivit.

Du skriver att era barn sovit i eget rum från start men samtidigt att du suttit uppe hela nätter med barn gråtandes för att de skall bli trygga u sin säng?

Jag tolkar det precis som personen du citerat. Du har lärt dina barn att det inte är värt att skrika så de har helt enkelt givit upp.

Metoden att få ett barn tryggt genom att sitta med fungerar säkert på ett äldre barn, men du beskriver att era sovit själva från start så då utgår jag från att det är spädbarn du lärt sova själva på detta sätt?

Anonym (Skönt)

Wed 29 Dec 2021 21:37

#13

Zouxman skrev 2021-12-29 21:26:34 följande:

Assumptions are the mother of all fuckups.

Varje gång mina barn har ropat efter mig har jag gått till dem, suttit med dem, trösta dem, tills de känt sig lugna och trygga. Det är just det som folk inte orkar, de orkar inte sitta med sina barn, utan tar den enkla vägen, och tar med sig sina barn till sin säng, och så sover de där med sina barn, för att slippa gå upp ur sängen själva när barnen ropar på dem.

Slutar man vara lat så märker man snabbt att barnen blir trygga och så får alla det bättre. Sen går det i perioder, där man ibland får vara mer med dem på nätterna, men i det stora hela sover de väldigt bra.

Min 2.5åring, när hon ropar på mig på natten, så räcker det nu att jag frågar, har du haft en mardröm - ja.. Ingen fara, kramar henne, och säger somna om nu, godnatto. Svaret är godnatt pappa, sen släcker man och går. Så trygg är hon, för hon vet att pappa kommer om hon blir rädd.

Mina barn skriker inte på sina rum utan att nån kommer, hur fan kan ni tolka det jag skriver så... Sjukt

Dina barn har sovit i egen säng från start utan att skrika? Ibland har de varit oroliga och du har fått sitta med dem någon timme så att de är trygga? Förtsår jag rätt då?

Sätt dig då in u ett barn som gallskriker så fort du lägger ner en enda liten sekund. Ja från dag ett. På bb. Har alltså inte med att göra att föräldrarna varit lata.

Ett sådant barn kräver betydligt mycket mer att få att sova tryggt i egen säng än vad det någonsin krävts med dina ban.

Jag har ett barn som på fullt allvar gallskrek en timme varje kväll i två månader när vi började natta henne PÅ oss i sängen istället för att bära i sele.

Så kan du kanske förstå att det är omöjligt att få det barnet att somna bredvid en förälder med bara någon timmes gnäll.

Det hade absolut varit skadligt att vänja detta barn med att en förälder sitter bredvid och hon skriker flera timmar.

Alla barn fungerar inte som dina. De flesta föräldrar med barn som faktiskt har ett stort närhetsbehov kämpar otroligt för att barnen skall kunna sova.

Du vill inte veta vilka pengar jag lagt på annan madrass, lampor, speldosor osv.

Idag sover barnet tryggt i egen säng tre år gammal. Men det har handlat om att följa henne när hon är redo. VI har inte kunnat styra när hon varit redo för att sova i egen säng. Inget tålamod i världen hade fått henne trygg u det vid 2 års ålder

Anonym (Skönt)

Wed 29 Dec 2021 22:02

#15

Zouxman skrev 2021-12-29 21:53:34 följande:

Ni försökte lägga ner ert barn i egen säng, satt sen kvar och försökte trösta barnet som fortfarande låg i sin säng? Vad hände efter 1h?

Vi låg med barnet PÅ oss istället för att bära och barnet skrek en timme för att sedan somna. Det tog alltså två månader med en timmes konstant skrik när barnet låg PÅ iss innan barnet började somna PÅ oss utan att skrika en timme (fasades ut till att bli kortare och kortare skrik efter två månader).

Hade vi lagt ner barnet bredvid oss så hade vi pratat timmar av skrik (3-4?) innan barnet eventuellt somnat av utmattning. Absolut inte en okej metod

Anonym (Skönt)

Wed 29 Dec 2021 22:04

#16

Zouxman skrev 2021-12-29 21:53:34 följande:

Ni försökte lägga ner ert barn i egen säng, satt sen kvar och försökte trösta barnet som fortfarande låg i sin säng? Vad hände efter 1h?

Du verkar tyvärr inte ha förmågan att ta till dig att många barn inte fungerar såsom dina? Tyvärr väldigt vanligt bland föräldrar som har barn som inte har den typen av närhetsbehov.

Supertrior att sådana som du inte kan ta till Er och inte inse att det handlar om lata föräldrar.

Anonym (Skönt)

Wed 29 Dec 2021 22:26

#18

Zouxman skrev 2021-12-29 22:19:24 följande:

För mig låter det som att ert barn hade kolik, nu vet jag inte ålder. Men vår första son är vi rätt säkra på hade kolik. Enda sättet att trösta honom var att bära honom på mage, på underarmen tills han somnade och gunga. Det var våra första 3månader som var så med honom, efter det blev det bättre och vi kunde börja natta honom i sängen.

Men jag pratar om friska barn.

Jag har haft två kolikbarn, där gäller inga regler, och man kan inte lära ett barn med kolik någonting.

Inte heller ett barn som är sjuk, feber etc.

Friska barn, som är mätta, ny blöja och som är trötta när det är.läggdags.

Många föräldrar gör faktiskt också felet att de låter sina barn sova för länge på dagarna, så att de får svårt att somna på kvällarna.

Fasta rutiner och styra deras sömn på dagarna skapar rätt förutsättningar för att lära barnen att sova själva.

Vårat barn var 6 månader när detta utspelade sig. Och nej hon hade aldrig kolik oxh ja hon var fullt frisk.

Dom här extrema barnen existerar. I mildare och mer extrem grad.

Försök ta till dig att alla barn inte är så lätta att få att sova i egen säng. Det finns barn med extrema närhetsbehov.

Kommentarer om att det bara handlar om lata föräldrar hjälper ingen. Oavsett im det skulle handla om en förälder med för dåligt tålamod

Anonym (Skönt)

Thu 30 Dec 2021 04:06

#21

Zouxman skrev 2021-12-29 22:53:48 följande:

Vid ca 6månaders ålder upptäcker barnen att de kan bli lämnade och märker att de kan bli övergivna, så om ni inte innan 6månaders ålder tränat barnet att sova själv, valde ni en riktigt illa tidpunkt att börja på...

Godnatt. Nu ska jag sova.

Separationsfasen infaller betydligt senare än så.

Och detta handlade inte om att sova själv? Vad är det du inte förstår?

Jag pratar om ett barn som i två månader skrek över att ligga PÅ en förälder istället för att bli buren i sele.

Hade det inte varit för att våra kroppar var helt förstörda (för ja barnet sov också PÅ någon hela nätterna då det inte gick att lägga ner henne över huvud taget) så hade vi fortsatt natta i sele. Hennes skrikande dessa två månader var långt ifrån okej. Vi pratar inte lite snyft utan ren desperation.

Synd att personer som du inte får uppleva dessa barn själv. Du är uppenbart helt oemottaglig för att förstå att barn kan vara jobbigare att hantera än dina var

Sova själv?

INNEHÅLL