Särbo med bonusbarn

Förstår inte alls. Dina barn sen tidigare är stora, lugna och hjälper till. Era gemensamma är små och i den "krävande" åldern. Men ändå är det när bonusbarnen kommer som det blir "spänt". Låter konstigt.

Ja tycker man att bonusbarn är att jämställa med främmande så...

Fast blir dom främmande efter 10 år?
Förstår dock att det kan vara jobbigt med bonusbarn även om det i det här fallet verkar vara dom tre egna små som är vilda.
Däremot är det ju jobbigt om bonusbarnen inte ska kunna känna att deras föräldrars hem också är deras hem så länge dom är barn/ungdomar för att föräldern är sambo/gift.
Om både mamma och pappa har nya sambos som tycker att det är jobbigt ska alltså barnen inte få känna sig hemma någonstans?

Ok men tyckte du inte att ert hem även var dins mans barn varannan vecka eller hur ofta dom var där så länge dom var barn på samma sätt som det är era gemensamma barns hem även om du inte klickade med dom.
Vad tyckte era gemensamma barn om sina storasyskon?
Har själv halvsyskon både på mammas och pappas sida (jag är deras gemensamma barn) vi säger syskon och känner ingen skillnad på hel och halvsyskon. Alla syskon kände förstås att hemmet var för alla tills man blev vuxen. Har inget med att göra hur mycket respektive förälder tyckte om den andres barn, bägge ville ju att sina barn skulle trivas hemma och att man kände sig hemma hos sin förälder. Min mamma och pappa ville förstås att sina egna barn skulle känna att det var deras hem och då var det ju naturligt att förstå att den andre kände likadant.  Tror inte att det skulle ha hållit om någon av mina föräldrar känt att den andre inte kände att barnen fick se det som sitt hem utan var som gäster.

Ok varannan helg då är mer förståeligt, då var dom "hemma" hos mamman.
Då var det deras hem. Då kände dom sig säkert mer också mer som gäster hos sin pappa när dom besökte honom.
Var dom redan stora när du träffade deras pappa förstår jag ännu mer att du inte har så mycket kontakt med dom och att du inte känner att dom är din familj.