Inlägg från: Anonym (mamma till tonåringar) |Visa alla inlägg
  • Anonym (mamma till tonåringar)

    Särbo med bonusbarn

    Anonym (Farsan) skrev 2021-12-27 12:47:14 följande:
    Mycket möjligt att det är ett steg i den riktningen. Men jag ser ingen anledning med att förekomma och göra slut före. 

    Det har varit lite spänningar kring detta hela tiden men tror inte de har känt sig utfrysta. Ett av barnen (tjejen) åkte faktiskt på semester med sin bonusmamma. Tjejsemester och då funkar allt bra.
    Samtidigt skriver du ju att det är spänt när dina stora barn är där trots att dom nu är lugna och hjälper till med dom små.
    Känns som om dina stora får skulden för att det är rörigt med dom små som är vilda enligt din beskrivning.
    Klart dina stora känner på sig att dom kanske är orsaken till ert upplägg om det är spänt när dom kommer, klart dom känner av det.
    Men dom kanske just därför också känner att det är bättre om din fru är borta när dom är där så dom slipper känna av den spända stämningen.
    Även om en resa kändes bra så har dom ju ingen bra relation om din fru flyttar just för att dom kommer. 
    Men kan det rädda ert äktenskap så kanske det är det bästa.
    Hur gamla är dom små? hur kommer dom reagera tror ni när mamma inte är hemma varannan vecka? du skriver att hon kanske kommer att ha ett barn med sig den veckan, ska det vara samma barn ( ex bebis) eller kommer dom tre att turas om? om dom är lite större kan det ju bli så att antingen vill ingen flytta ut för en vecka till mamma eller så blir dom avundsjuka på det barnet som får vara med den veckan.
    Det kan gå utmärkt men också bli dåligt. Det är ju skillnad om ni verkligen skilde er och det var varannan vecka för alla era 3 gemensamma, ska ett barn vara med mamma kan det som sagt bli hur som.
    Det är ju också skillnad på att var skild och barnen är varannan vecka hos föräldrar. Det kan bli väldigt förvirrande att mamma är borta en vecka och att man då som barn kan få bo där ibland och att hon sen kommer hem och lever familjeliv igen med er andra veckan. Det är ju skillnad på om man jobbar på annan ort en vecka i taget.
    Hur ska ni förklara för barnen och i synnerhet dom små att mamma bor borta varannan vecka? men man kan ändå få bo med henne ibland i en lägenhet?
    Men alla barn kommer förstås undra varför och dom stora förstår självklart att dom är en del i det.
    Men det kan absolut vara värt att försöka göra ert upplägg om det kan rädda äktenskapet och familjen för dom små.
  • Anonym (mamma till tonåringar)
    Ess skrev 2021-12-29 15:18:49 följande:
    Det är jobbigt att ha främmande upp på sig. Det är som gäster som vägrar gå hem i rimlig tid, extremt irriterande.
    Fast blir dom främmande efter 10 år?
    Förstår dock att det kan vara jobbigt med bonusbarn även om det i det här fallet verkar vara dom tre egna små som är vilda.
    Däremot är det ju jobbigt om bonusbarnen inte ska kunna känna att deras föräldrars hem också är deras hem så länge dom är barn/ungdomar för att föräldern är sambo/gift.
    Om både mamma och pappa har nya sambos som tycker att det är jobbigt ska alltså barnen inte få känna sig hemma någonstans?
  • Anonym (mamma till tonåringar)
    Ess skrev 2021-12-29 15:50:24 följande:
    Ja har man noll och inget gemensamt med dem så spelar det ingen roll hur länge man känt dem. Jag har varit ihop med maken i snart 20 år och har fortfarande en ytlig och artig bekantskap med särkullarna. Vi klickar inte alls som personer, och jag undviker träffa dem så mycket det går.
    Vi har också tre gemensamma barn, men särkullarna är utomstående för mig och inga jag känner mig bekväm med att ha runt mig. Nu mer slipper jag träffa dem mer än undantagsvis då de är vuxna, och sen coronan ovanpå det.
    Ok men tyckte du inte att ert hem även var dins mans barn varannan vecka eller hur ofta dom var där så länge dom var barn på samma sätt som det är era gemensamma barns hem även om du inte klickade med dom.
    Vad tyckte era gemensamma barn om sina storasyskon?
    Har själv halvsyskon både på mammas och pappas sida (jag är deras gemensamma barn) vi säger syskon och känner ingen skillnad på hel och halvsyskon. Alla syskon kände förstås att hemmet var för alla tills man blev vuxen. Har inget med att göra hur mycket respektive förälder tyckte om den andres barn, bägge ville ju att sina barn skulle trivas hemma och att man kände sig hemma hos sin förälder. Min mamma och pappa ville förstås att sina egna barn skulle känna att det var deras hem och då var det ju naturligt att förstå att den andre kände likadant.  Tror inte att det skulle ha hållit om någon av mina föräldrar känt att den andre inte kände att barnen fick se det som sitt hem utan var som gäster.
  • Anonym (mamma till tonåringar)
    Ess skrev 2021-12-29 16:23:06 följande:
    Nej det tyckte jag inte, de kom vh under ett fåtal år innan de fyllde 18. Vi flyttade dessutom till ett nytt hus som inte har varit deras hem, mer än som gäster.
    Det skiljer mycket i ålder mellan kullarna, så de har ingen direkt kontakt med varann mer än när någon fyller år. Så jag skulle säga att de har ungefär samma kontakt med halvsyskonen som med andra vuxna släktingar man inte umgås med så ofta.
    Ok varannan helg då är mer förståeligt, då var dom "hemma" hos mamman.
    Då var det deras hem. Då kände dom sig säkert mer också mer som gäster hos sin pappa när dom besökte honom.
    Var dom redan stora när du träffade deras pappa förstår jag ännu mer att du inte har så mycket kontakt med dom och att du inte känner att dom är din familj.
Svar på tråden Särbo med bonusbarn