Anonym (Utmärkt idé) skrev 2021-12-28 20:32:32 följande:
Hej,
Som vanligt på familjeliv har du fått mest kritik och folk vill missförstå och fokusera på detaljer i det skrivna för att det är det man går igång på antar jag. Jag slöläser ibland FL när jag nattar barn och orkar oftast inte skriva ngt själv men nu kände jag att jag bara måste skriva ett svar då jag är i en mkt liknande situation.
Jag har tre större barn och min sambo två och sedan har vi två små gemensamma barn. Jag, såsom din fru, har tyckt det är mkt dränerande att leva i vårt hus de veckor alla barn är här av och till. Till följd av stora problem vid bygget av huset kunde vi inte sälja initialt, vilket kanske annars varit det vi gjort, utan vi fick kämpa på. Jag kom då på idéen att köpa en mindre lägenhet i stan mha av min mamma (huset ligger en liten bit utanför stan). Det fungerade ypperligt. Vid den tiden hade vi bara våra egna barn, så jag och mina barn bodde 3 vardagsnätter i veckan i lägenheten och så var vi alla i huset under helgen. Det var jätteskönt. Nära aktiviteter och vi fick båda egen-tid med våra egna barn men hade också ett boende ihop. Det bästa av två världar.
Nu har vi fått två gemensamma barn och har köpt en lite större lgh i stan. Den större lgh funkar för oss att bo i med de små om vi vill ha nära till jobb de veckor vi bara har de små. Lägenheten gör det också fortsatt möjligt att dela upp oss i våra respektive familjekonstellationer när vi vill det. Inget alls konstigt i det. Lägenheten använder vi nu under pandemin också dagligen för att jobba i. En av oss sitter ofta i huset och en i lägenheten.
Enda nackdelen jag ser med vårt upplägg är att det kräver en god ekonomi/kostar mycket så det är inte en lösning som fungerar för alla som bor i storstadsregionerna som vi gör. Jag är väldigt tacksam att vi har kunnat lösa det så här, att vi har kunnat dra runt det. Det motsvarar ju egentligen två boenden och vi är ju på många sätt också två familjer (utöver att vi är en familj ihop också), så inget konstigt i det.
Tänk på vad som ni tror funkar för ER. Det är EXTREMT komplicerat för många med bonusfamiljer. Fint för alla som skriver här att det inte är ett problem. Men det är ändå så att det är en ytterligare dimension av utmaning. Man får vara kreativ och hitta de lösningar som fungerar för den egna situationen.
Lycka till och hoppas detta ger er det andhål och möjlighet till återhämtning som din fru tydligt uttrycker att hon behöver. Det är grunden för att orka och för att trivas ihop. Strunta i alla negativa människor här inne som bara fokuserar på detaljer i det du skriver och varför ni har fel/din fru är hemsk som blir trött av dina stora barn utöver hennes egna tre mindre. Man får vara pragmatisk och hitta lösningar som passar ens egna unika situation.
Låter som ni har funnit ett upplägg som funkar. Tack för input.
Jag känner också att göra ett nytt grepp på vårt sammanboende ger oss också nya infallsvinklar på vårt förhållande, oss själva och de vi har omkring oss. Min fru hittar kanske sig själv igen då hon sedan 26 års ålder varit gravid och fött barn. Plus varit bonusmamma till mina äldre barn som nu är på väg in i vuxen livet.
Det finns tre scenarier som detta resulterar i
1) Vi kör detta tills mina stora är utflugna.
2) Vi separerar/ blir särbo på heltid
3) Vi återgår till gamla konstellationer
Jag ser egentligen själv ingen annan bra lösning än "flexbo" just nu. Att kämpa på leder nog bara till att vi till slut skadar vår grundrelationen.
När frågan kom upp för något år sedan var jag emot den av framförallt ekonomiska skäl. Hon lät sig övertygas men sedan har jag märkt att det var kontraproduktivt och han och jag började faktiskt glida lite ifrån varandra. Istället kör jag på devisen från finansmarknaden - let the trend be your friend
