Jag känner mig inte omtyckt av mina vänner

Precis, jag tippar mycket starkt på att samtliga är uppväxta i en kristen familj, så det stämmer helt riktigt!

Jag själv har inte haft någon problematik med alkohol eller narkotika. Jag har egentligen alltid tyckt att alkohol har varit obehaglig.

Däremot har jag haft brist på ordentlig kontakt med familjen sedan barnsben. Det har liksom aldrig existerat någon stöd, utan man har fått klara sig själv och stryk fick man bara helt enkelt vara beredd på att det kom titt som tätt.

Det kan nog vara som så att jag inte klickat med de från början, för att jag gav en dålig bild i början och sedan kanske den bilden bara fortsatt. T.ex en av min kompis bad om ursäkt för att denne trodde att jag var ointelligent. Och erkände att hon försökt hålla sig på avstånd, p.g.a hennes ogillade emot mig. Och förklarade sedan att det finns någon som kallas för ''Book-Smart'' och ''Street-Smart''. Hon menade att jag möjligtvis är mer ''Street-Smart''. Men notera att hon sa: ''Jag försökte hålla ett avstånd mellan oss''. Med andra ord, är jag med en grupp där man mer eller mindre är tvungen att umgås med varandra, för att vi/de hittar på olika event att träffas. Då kommer jag automatiskt med som inbjuden. Så det är en komplicerad vänskapsrelation där samtliga människor runtomkring får känna till en event och så blir alla inbjudna. Så man kan tyvärr inte dra slutsatsen: ''Om du var illa omtyckt, då hade de inte umgåtts med dig''. Problemet är ju att man blir ju inbjudan oavsett. Det finns inga ordentliga intyg på om jag är omtyckt eller inte, bara för att vi umgås. Just för att inbjudan sker mer eller mindre ''automatiskt'' kan man säga. Inte heller kan jag dra upp detta, för svaret skulle bara bli'' Nej, nej, vi tycker om dig''. Och det skulle inte säga mig någonting. Den personen som bad om ursäkt att denne såg mig som ointelligent, upplever jag numera att denne valt att hålla avstånd.