Jag känner mig inte omtyckt av mina vänner

Låter som att du haft problem en längre period och äntligen kommit med i en grupp där alkohol inte är en stor del.

Låter också som att du kommit med i en kristen gruppering, som att du funnit nån typ av frälsning på senare år. Och att dom andra är mer eller mindre uppväxta i gruppen.

Stämmer det?

Om du har nåt bagage av missbruk eller liknande som du precis kommit ur så kanske du inte klickar med dom andra helt hundra från början? Kan det vara så?

Precis, jag tippar mycket starkt på att samtliga är uppväxta i en kristen familj, så det stämmer helt riktigt!

Jag själv har inte haft någon problematik med alkohol eller narkotika. Jag har egentligen alltid tyckt att alkohol har varit obehaglig.

Däremot har jag haft brist på ordentlig kontakt med familjen sedan barnsben. Det har liksom aldrig existerat någon stöd, utan man har fått klara sig själv och stryk fick man bara helt enkelt vara beredd på att det kom titt som tätt.

Det kan nog vara som så att jag inte klickat med de från början, för att jag gav en dålig bild i början och sedan kanske den bilden bara fortsatt. T.ex en av min kompis bad om ursäkt för att denne trodde att jag var ointelligent. Och erkände att hon försökt hålla sig på avstånd, p.g.a hennes ogillade emot mig. Och förklarade sedan att det finns någon som kallas för ''Book-Smart'' och ''Street-Smart''. Hon menade att jag möjligtvis är mer ''Street-Smart''. Men notera att hon sa: ''Jag försökte hålla ett avstånd mellan oss''. Med andra ord, är jag med en grupp där man mer eller mindre är tvungen att umgås med varandra, för att vi/de hittar på olika event att träffas. Då kommer jag automatiskt med som inbjuden. Så det är en komplicerad vänskapsrelation där samtliga människor runtomkring får känna till en event och så blir alla inbjudna. Så man kan tyvärr inte dra slutsatsen: ''Om du var illa omtyckt, då hade de inte umgåtts med dig''. Problemet är ju att man blir ju inbjudan oavsett. Det finns inga ordentliga intyg på om jag är omtyckt eller inte, bara för att vi umgås. Just för att inbjudan sker mer eller mindre ''automatiskt'' kan man säga. Inte heller kan jag dra upp detta, för svaret skulle bara bli'' Nej, nej, vi tycker om dig''. Och det skulle inte säga mig någonting. Den personen som bad om ursäkt att denne såg mig som ointelligent, upplever jag numera att denne valt att hålla avstånd.

Bumpar. För jag tycker det hjälper mig med svar. Det känns som stöd. Oavsett vad för svar det är i princip, så känns det skönt att någon läst och förstått min tråd.

Låter som en grupp du inte riktigt passar in i. Då får du antingen ge det en väldigt långtid för att växa in i gruppen sas, men det är ändå inte riktigt säkert att det kommer funka.

Finns det inga andra kristna samfund du kan besöka och se om du hittar något som känns bättre?

Eller börja med någon form av träning, för de som tränar seriöst brukar inte va överdrivna med alkohol.

Du har nog rätt. Jag känner att jag inte passar in. Jag känner mig utanför. Jag tränar och så tränar jag kampsport. Men inga som jag riktigt blivit vän med, utanför sporten. Vissa som jag umgåtts med utanför, dricker alkohol på fester.

Denna grupp av vänner, är den absoluta bästa gruppen jag funnit. Men jag är ganska säker på att med tiden, så kommer allt att försvinna, d.v.s att jag kommer mer och mer tonas ner och försvinna ur gruppen.

Jag kommer sen inte bli inbjuden överhuvudtaget senare. Så jag mår otroligt dåligt, att jag vart just den personen som är utanför.

Jag har helt enkelt känt mig den korkade personen i gänget och som är konstig.

Det är alltid svårt att som ny komma in i en sammansvetsad grupp. Det blir än värre om man, som i ert fall, är en grupp som  har en åsikt eller tro som det gemensamma istället för personligheten. Men eftersom du trivs där är det bara att kämpa på, håll en låg profil men ställ upp när något behöver göras. Du har ju en bekant som ändrade åsikt om dig, det kan även andra göra. 

Jag är lite som du, har svårt att komma in i gemenskaper och få nya vänner. De flesta får ett negativt första intryck av mig, jag uppfattas som tråkig och knepig. Varför vet jag inte, har ingen nära vän som kan förklara det fenomenet. Men så småningom ändrar de flesta uppfattning och jag får respekt om än inte nära vänskap. Jag är väl mer booksmart än streetsmart, för att använda din vokabulär.

Det är ju inte bara du som är ointelligent det är ni allihopa som inte kan tänka själv utan tror på någon påhittad man i himlen som styr över allt. Nu är totala idioter så du ska inte känna dig utanför ni är lika ointelligenta allihopa!

Kan du inte försöka se till att umgås på tu man hand med de personer du gillar mest i gruppen. Om din personlighet kommer fram bättre i små sällskap så se till att lära känna dem utanför den stora gruppen också. Då kommer det vara enklare att umgås när ni är många också. Då vet du att även om du kanske inte kommer till din rätta när ni är många så vet de andra hur du egentligen är. Och så kommer du att bli mer avslappnad och säkert vara mer dig själv även i stor grupp

Jag tycker du ger en otrolig bra tips och något som fick mig att tänka tillbaka!

Jag bjöd in två människor ifrån gruppen som jag tycker extra mycket om. Dessa två bjöd jag in för både middag och spelkväll. Efter den kvällen, så kände jag otroligt mer avslappnad. Dessutom fick jag en komplimang av min tjejkompis att jag var manlig. En komplimang som både kände OERHÖRT kul att höra och som var en mycket unik kommentar. Jag tror att jag aldrig hört den komplimangen förut.

Tjejkompisen är exakt samma kompis som sa: ''Jag trodde du var ointelligent förut''.

Men jag får ibland smaken av att hon återgått till sin gamla uppfattning om att jag är ointelligent eller i alla fall inte tycker om mig.

Jag har tänkt mer på att ha en spelkväll igen. Att det inte slog mig tidigare att det kan vara en stor hjälp till att bli mer avslappnad..
Otrolig bra tips! Tack!

Det där låter inte som några vänner..Du är med i en församling? Du funderar inte på att söka dig vidare till någon ny?
Jag är själv uppväxt i en kristen familj men tog avstånd från det som ganska ung då jag upplevde att den miljön var rätt kontrollerande, folk hade liksom koll på varandra, och exkluderande. 

Är dom här personerna väldigt unga? Tycker dom verkar behandla dig oerhört nedlåtande och inte speciellt "kristligt" om du frågar mig.. :/ Du förtjänar bättre.

Så snäll du är, tack skall du ha!
Jag beklagar för den erfarenheten du fick. Hoppas du har fina vänner idag!

De är rätt unga. Det är personer från 20 till 30. Tyvärr, tror jag att du har rätt. Dessa människor är fina människor, men jag tror att jag bara helt enkelt inte passar in. Jag är rädd för att med tiden så skall jag bli totalt utesluten.

Det var väldigt svårt att hitta en grupp som festar utan alkohol. Nu när jag funnit en sådan, så har jag inte klickat.

Jag vill understryka att jag må vara den som inte passar in, men det betyder inte att gruppen består av dåliga människor. De är otroligt fina. Jag tror också att jag blivit missförstod som speciella typen.

Varje gång jag stöter på mina vänner, så tänker jag hela tiden efteråt att jag verkligen inte kan någonting och jag känner mig så blåst i huvudet.

De är så otroligt fina av sig, så jag önska att jag var en betydligt bättre människa.

Tack för ditt inlägg!

Det finns ingen ny.

Jag har letat överallt. Det finns ingenstans jag kan gå någon annanstans. Denna grupp är den bästa jag har. Jag vill verkligen passa in. Jag känner att allt är mitt fel.

Du är så snäll, som skriver så fin inlägg till mig.

Gud välsigna er som stöttar och ger mig tips. Jag har mått bättre sedan jag skapade tråden.