Så ledsen efter abort. Vän säger att det är mord

Din vän är antingen elak eller saknar förmåga att sätta sig in i en annan människas situation och se det ur den personens synvinkel. Klart hon har rätt till sin åsikt men att yttra den på så vis till dig när du redan går igenom en svår tid tycker jag är elakt.

Inget konstigt att du vill att ditt barn ska vara önskat av båda sina föräldrar och att ni ska ha en ordnad tillvaro när det kommer till världen. Huruvida saker löst sig med tiden är inte hennes sak att bedöma. För vissa löser det sig med tiden trots att förutsättningarna är usla när barnet kommer, för andra gör det inte det och livet blir en kamp med dålig ekonomi, stress och kanske en mer eller mindre frånvarande förälder.

Jag är inte den som är för abort som preventivmedel men ibland är det svåra beslutet ändå det rätta I den specifika situationen. Det bästa är väl att prova ut något preventivmedel som funkar tills ni båda är redo. Vecka 6 är väldigt tidigt och att jämställda abort med mord är en väldigt extrem ståndpunkt. Barnet är inte livsdugligt i vecka 6 men hade kunnat utvecklas till ett livsdugligt barn (kanske) om graviditeten fortsatt. Sen är det såklart tungt att ta ett aktivt beslut om avbrytande <3 och ibland behöver man någon att prata med <3 kanske någon utomstående professionell för att ta sig igenom den sorg man känner.

Jag skulle avsluta relation med en sådan vän, ush hon är bara vidrig.

Prata med kurator och se till att skydda dig mot graviditeten på ett sätt som fungerar.

Det spelar ingen roll vad det är i vecka 6.

Du gjorde rätt val för att det var rätt för sig i denna situation. Det spelar ingen roll vad någon annan tycker eller tänker. Det viktiga är vad du tycker, tänker och känner.

Din vän är inte riktigt klok, precis som andra här redan poängterat. Man kan absolut ha olika åsikter men att kalla en vän mördare för en abort i vecka 6..?

Strunt samma, din "vän" är inte viktigast i den här diskussionen. Det är du själv.

Jag förstår hur du mår. Jag har gjort två aborter, en runt vecka 6 och en runt vecka 11. Helt logiska aborter där vi verkligen inte var redo av snarlika anledningar du beskriver. Men det tär på en psykiskt ändå, det är tufft och känslomässigt tufft, även utan hemska kommentarer från utomstående. Och som andra redan sagt, vecka 6 är väldigt tidigt. Det är inte en bebis, utan en cellklump med puls. Sen vad det hade kunnat bli med tiden är en helt annan historia.

Med det sagt, så vill jag också tillägga att jag nu ett antal år senare fortfarande känner att aborterna jag genomled var rätt beslut. Det finns ingen ånger. Viss sorg hänger kvar och så kommer det nog alltid vara. Och det är okej. Men hellre ett barn som är önskat, där jag som förälder kan ge en tillvaro som är bra för barnet. Att sätta ett barn till världen är ett enormt ansvar (och det finns redan alltför många som skaffar stora barnaskaror utan att ha tid, förutsättningar eller intresse för att ta ansvar för dem, men det är en annan diskussion). Känner man inte att man kan ge allt som krävs är det bättre att vänta. Nu är jag gravid, planerat, och väldigt lycklig över att få bilda familj. Men jag är så glad att det inte blev tidigare.

Kanske inte blev så mycket svar på din fråga, men hoppas det kan bidra med lite stöd ändå. Från din beskrivning tror jag att du kommer vara glad och nöjd över ditt beslut, även om det kanske kommer finnas kvar en gnutta sorg över någonting som inte blev. Du har inte gjort någonting fel här, du har tagit ett beslut utifrån vad du såg skulle vara ditt och ett barns bästa. Ett tungt beslut som ingen gör lättvindigt. Ett beslut där mna kan känna sorg och behöva stöd från vänner, inte bli kallad mördare..

Ta hand om dig, och säg upp bekantskapen med den som uttryckte sig så sjukt illa. Som andra sagt, tycka olika är okej, men personen verkar ju taktlös och otrevlig, sånna människor är man bäst utan.

Tack så jättemycket för ert stöd och era fina kommentarer! Det betyder väldigt mycket för mig. <3

Jag vet att det är det bästa beslutet om man ska tänka logiskt men det är klart att det blir tufft rent känslomässigt. Man vet att hjärtat har börjat slå osv men som ni säger så är det ju inte riktigt ett barn i detta skede, mer en cellklump. Det har ju inget medvetande eller något men ändå tycker min vän att jag är en mördare. Jag gör ju inte abort för skojs skull, jag gör ju det för att jag inte har några bra förutsättningar för tillfället men hon tycker att jag ändå borde ha behållit och att allt hade löst sig..

Ts, jag tycker att du ska dumpa din sk vän. Det hon sa säger man inte, oavsett vad man tycker om abort. Dumpa henne och försök omge dig med människor som förstår och respekterar dig. Det där är ingen vän.

Ett sex veckor gammalt foster har inte hjärtslag som du och jag, det är en elektrisk impuls som går att återskapa i en petriskål i ett laboratorium. Barnet eller vad man ska kalla det är bara 4 mm långt och ser inte ut som en människa än. Här kan du läsa om vad som händer i vecka 6: https://www.1177.se/Stockholm/barn--gravid/graviditet/om-graviditeten/graviditeten-vecka-for-vecka/gravid-i-vecka-6/

Du måste skaffa bättre preventivmedel, gärna ett som du inte kan glömma att ta t.ex p-stav, spiral eller liknande.