Ruvare November/December 2021
Fler än jag som ruvar?
Jag är på ruvardag 3 efter en FET, en 5 dagars blastocyst i måndags 22/11.
Vad har ni för testdag?
Min testdag är 10/12, känns så galet långt bort.
Kan man testa tidigare?
Fler än jag som ruvar?
Jag är på ruvardag 3 efter en FET, en 5 dagars blastocyst i måndags 22/11.
Vad har ni för testdag?
Min testdag är 10/12, känns så galet långt bort.
Kan man testa tidigare?
Det var synd. Hoppas nu att du kan pausa lite och bara vara, njuta av något du tycker om och samla kraft till det som väntar härnäst.
Åh du, så hårt att höra att det var negativt! Tufft. Är det helt säkert att det var sista ivf:et med egna ägg? Jag känner med dig, det är kämpigt. Jag ruvar just nu men det kan säkert bli så att det blir donation för mig med. Det är en tanke som man behöver vänja sig vid för att det är ju en omställning. Ska ni göra det i Sverige då? Kramar!
Tack. Ja, tyvärr var det sista chansen för mina egna ägg. Hade jag haft obegränsat med pengar hade jag kunnat göra fler försök, men det har jag inte. Gör försöken på egen hand. Varje IVF har bara gett ett till ET och inget till frysen så det bli väldigt dyra och tuffa behandlingar som utifrån utifrån min ålder har ganska låg statistisk chans till graviditet. Min budget räcker till två IVF med egna ägg eller ett 3-pack med donerade. Då innebär det andra alternativet dubbelt så stor chans till graviditet per försök. Därav beslutet att gå över till att använda donerade ägg.
Sedan påverkar energin och orken också. Att försöka är krävande och jag vill inte leva i denna ovisshet allt för länge. Snart hållit på i två år och det sliter. Så någonstans måste det ta slut. Får se om det blir med ett till barn eller med vetskapen om att jag gjort vad jag orkade och kunde utifrån mina förutsättningar.
Köar i både Sverige och Danmark. Men det kommer bli Danmark. Där får jag tre försök för samma kostnad som 1 ev två försök (om jag har tur och donatorn får något till frysen). Ser att jag låter väldigt ekonomiskt krass, men det har tyvärr en stor del av allt.
Hoppad du får må bra under ruvandet!
Jaha, fått mensvärk, ingen blödning men alla mens symptom :(. Jag vet att så länge man inte blöder så betyder det ju ingenting. Det är så påfrestande bara. Min mens är lite rubbad efter Cytotec behandlingen, så om jag ser till hur det var förra gången så ska mensen komma i helgen, men om man ser till min vanliga cykel, först nästa helg. Ahh vad jag hatar det här
Jaha, fått mensvärk, ingen blödning men alla mens symptom :(. Jag vet att så länge man inte blöder så betyder det ju ingenting. Det är så påfrestande bara. Min mens är lite rubbad efter Cytotec behandlingen, så om jag ser till hur det var förra gången så ska mensen komma i helgen, men om man ser till min vanliga cykel, först nästa helg. Ahh vad jag hatar det här. Hur mår ni andra som ruvar? Idag ruvardag 6.
Här kom så den officiella testdagen. Med ett tydligt negativt besked och mens. Skönt att slippa vänta i ovisshet längre även om det är tungt att det var mitt sista IVF försök. Nu blir det väntan på att kliniken ska hitta en passande äggdonator, oklart hur lång tid det tar.
Håller tummarna för er andra!
Idag är det ruvardag 8 för mig. Testen är negativa och mensvärken tilltog en stund idag, så nu efter några timmar kommer lite rosa på pappret. Det blev nog inget denna gång. Min mens väntar annars komma på söndag, det drar nog igång snart tänker jag.
Jag har erfarenhet av båda delarna dock: ingen mens har betytt gravid. Och mens med dunder och brak på mensdagen har också betytt gravid. Så jag måste ju tyvärr låta hoppet leva några dagar till haha. Sjukt ändå hur man kan ställa om sig, kollade direkt hur nästa cykel skulle se ut och om jag kanske, kanske skulle hinna med En insättning till innan jul. Så knäpp man är.
Som du säger så har du varit med om båda innan, men det är klart att man gärna vill förbereda sorgen på ett sätt. Hoppas på att det slår om i sista stund för dig!
Jaha, fått mensvärk, ingen blödning men alla mens symptom :(. Jag vet att så länge man inte blöder så betyder det ju ingenting. Det är så påfrestande bara. Min mens är lite rubbad efter Cytotec behandlingen, så om jag ser till hur det var förra gången så ska mensen komma i helgen, men om man ser till min vanliga cykel, först nästa helg. Ahh vad jag hatar det här
RD 2 med blasto, så tekniskt sätt så bör den ha börjat boa in sig om den fortfarande lever och gör det den ska. Känner såklart inget. Eftersom jag blivit förkyld så känner jag mig mest miserabel
Känner mig ovanligt lugn denna gången med ruvningen, nästan apatisk, brukar vara väldigt ångestfylld annars, varje gång. Men kroppen orkar nog inte längre, man bara mekaniskt kör på och skulle det råka bli något är det en bonus. Knäppt att man ska behöva känna så inför något så stort och omfattande.
Ja, är man själv i det här så förstår jag, det är inte billigt. Inte ens om man är två. Som du skriver att även om det kan vara de ekonomiska förutsättningarna som sätter stopp så tar det mycket på energin och på psyket. Vi började med ivf under 2020, köpte ett 3-pack. Låter konstigt när jag skriver det så men du förstår. Förutom processen i sig så tar det mycket runtomkring. Vi har testat akupunktur, hälsokost, koständring etc. Det äter upp en. Slukar en helt. Anledningen för oss är endometrios men även åldern. Vi får inte ställa oss i kö ännu för donation när vi fortfarande håller på med egna ägg men vi har tagit kontakter i Danmark och i Ryssland. Själv vill jag helst hålla mig till Norden men det har med att jag vill ha en öppen donator. Många andra länder har ju inte det. Får man fråga vilken klinik ni tänker på i Danmark? Vi kontaktade en som nekade oss just nu pga få donatorer. Har du tidigare fått uppgifter på hur lång processen tar? Kram
RD 2 med blasto, så tekniskt sätt så bör den ha börjat boa in sig om den fortfarande lever och gör det den ska. Känner såklart inget. Eftersom jag blivit förkyld så känner jag mig mest miserabel
Känner mig ovanligt lugn denna gången med ruvningen, nästan apatisk, brukar vara väldigt ångestfylld annars, varje gång. Men kroppen orkar nog inte längre, man bara mekaniskt kör på och skulle det råka bli något är det en bonus. Knäppt att man ska behöva känna så inför något så stort och omfattande.
Tänker att ibland orkar man med att hoppas, ibland inte. Det har varit upp och ner för mig med, men ju längre in man kommer i det ju mer börjar det släppa. Ett tag var måendet så dåligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, nu börjar det vända konstigt nog. Men det går ju inte att traska neråt i mörkret i all evighet som tur är.
Man är bra på att skydda sig själv trots allt. Minus efter minus