Min vän berättade aldrig att hon hade cancer

Har inte cancer men blir då och då allvarligt sjuk och behöver vara inlagd på sjukhus i några veckor. Ibland så allvarligt att det är fara för livet. Jag berättar inte heller åt någon annan än min familj när jag är dålig (förutom till min arbetsplats då, att jag är sjuk, men inget mer ingående). För jag orkar inte. Det sista jag vill ha när jag är dålig är folks sympatier, att folk hör av sig och vill höra hur det går, eller bara att folk ska tycka synd om mig, jag orkar inte ta hand om andra människors oro, omsorg eller frågor, allt jag vill fokusera på är att bli frisk och överleva. Sen vill jag inte bli sedd som "hon som är sjuk". Jag vill bli sedd för min personlighet och mina gärningar, den jag är som frisk. Det är lite som att jag checkar ut från mitt riktiga liv och är inne i sjukdomsbubblan och i sjukdomsbubblan vill jag inte bli störd. Sen när jag är frisk kan jag checka in i livet igen. Mina närmsta vänner vet att jag fungerar så och till dom kan jag berätta i efterhand att jag varit dålig men nu är på bättringsvägen och det är no hard feelings, och att jag gärna vill träffa dom och hitta på roliga saker tillsammans. Resten struntar jag i. Finns säkert massor med vänner och bekanta som blir irriterade för att jag inte öppnar upp eller delar med mig, men det bryr jag mig inte om. Man får hitta sina strategier för att klara av svåra tider.

Jag hade säkert gjort precis som din vän som jag fått ett liknande besked. Du får tänka att det inte handlade om dig eller att det var någon slags värdering av hur god/dålig er vänskap var. Det var hennes strategi bara som hon behövde för att ta sig igenom den sista tiden i livet. Släpp ilskan och besvikelsen.