När är det dags att gå?

Nu är det nog dags. Jag var i en liknande situation, men jag behövde aldrig fatta något beslut, eftersom maken gjorde det själv.

Det enda problemet för min del blev ekonomin. Jag förstår precis dina svårigheter med att ha ett normalt jobb. Själv hade jag extrajobb och sjukvikariat när det fanns möjlighet. Två av barnen behövde verkligen ha mig hemma, men jag måste ju försörja oss efter separationen. Jag fick ingen ersättning av försäkringskassan om jag var hemma, så det var riktigt tufft ekonomiskt.

Allt annat blev lättare. Ingen pappa i huset som provocerade fram utbrott, ingen äkta man som skulle ha mat på bordet, kläderna tvättade och allt jäkla pappersarbete fixat. Jag fick energi över, som jag kunde lägga på barnen. Rekommenderar starkt att du tar tag i saken och gör dig av med dödvikten.

För vad har du dåligt samvete? Det är det bästa du kan göra för dig själv och barnen. För honom är det nog också det bästa, för han mår väl knappast bra som ni har det nu?
Barnen behöver dig, och det kommer de att göra under väldigt lång tid. Om du ska orka finnas där för dem, då kan du inte ha en person i hushållet som bromsar och försvårar allt. Det går bara inte.