PrincessDalia skrev 2021-11-22 11:37:15 följande:
Jag har en pojke som jag misstänker ha någon sorts lätt autism. Han har alltid haft svårt med ögonkontakt. Han har några nära vänner som efterfrågar hans sällskap men det blir lätt missförstånd med nya kontakter och han är känslig för om någon säger något negativt till honom och vill då inte alls vara med. Han var sen att börja gå och började prata då han var liten och är fortfarande något klumpig motorisk men håller på med sport och det fungerar bara men man kan se att han är lite ?senare? än de andra i laget. Han har alltid varit ljudkänslig och när han var yngre var han väldigt svår med maten men nu äter han normalt.
Har aldrig gjort någon utredning på honom och har svårt att se hur det skulle kunna hjälpa honom? Han fungerar helt ok i skolan både socialt och i skolämnena bara det att han måste ?plugga mycket mer? för att lära in glosor mm. än våra andra barn. .
Vad har era barn för autismsymtom? Har ni gjort utredning/ funderat på utredning och hur har det i så fall hjälpt ert barn?
Jag tycker ni ska göra utredning, inte gissa. Du sätter som en egen diagnos här, det är inte så bra tycker jag. Det du beskriver skulle kunna vara autism men det låter inte som "lätta" drag utan saker som ofta blir tuffare i tonåren.
Om han måste plugga mycket mer än sina jämnåriga kamrater så kan det bli tuffare och tuffare ju högre upp i ålder man kommer. Tycke du inte det vore bra då att veta om det är något som ligger bakom detta? Jag arbetar på gymnasiet och möter en hel del elever som gått genom grundskolan med godkända betyg men slitit ihjäl sig. Så kommer de till gymnasiet, klarar det inte, mår skit, får en utredning och det visar sig i princip i alla de fall jag tänker på, att det var någon form av diagnos. I många fall mådde de skit redan på högstadiet men ingen förstod (inte de själva heller) och ofta påverkar det sociala relationer på ett negativt sätt.
Ofta sker det saker i puberteten. Ditt barn är än så länge bara 10 år. Kan vara så att du om 2-3 år själv är mer inne på att det krävs en utredning för att problemen vuxit.
Tycker i alla fall att du ska vara beredd på det.
Har själv två vuxna söner med diagnosen, och ingen av dem fick diagnos förrän under högstadiet just för att ingen förstod (de var ju så duktiga i skolan), men de kraschade på olika sätt i åk 7-8.