Otrohet?

Om du och din partner är okej med att den ene eller andre är gränslösa med era vänner så är ju allt gott så. Men du får även acceptera och respektera att ni är i (uppenbar) minoritet där och att andra drar gränsen på en annan nivå. 

Om man inte drar gränsen där du drar den blir man gränslös? Vad öppen och vidsynt du är.

Som jag läser har hon gjort allt helt öppet. Det gör man väl inte om man tror att man passerar någons gräns, alternativt tycker att den gränsen är öppen att utmanas?

Vad får din partner göra med nära gemensamma vänner? Får hen ens ha sådana? 

Nej, men det TS beskriver om sin sambo och vännen är definitivt gränslöst och ser man inte det har man antagligen själv svårt med sunda gränsdragningar.

Uppenbarligen har ju sambon tyckt att gränserna var öppna för utmaning då, eller så var hon bara så uppslukad av romansen med vännen att hon inte själv lade märke till sitt olämpliga beteende. Inte alls ett ovanligt beteende hos otrogna. Kallas för "affair fog" på engelska.

Har inte haft en partner på många år och planerar inte att skaffa en heller, men när det begav sig så litade jag blint på honom. Både med manliga och kvinnliga vänner, gemensamma som separata sådana.
Jag är mindre naiv numera. 

"Ja,och sambon tyckte att TS kunde sova på soffan och blev sur när TS istället lade sig mellan dem.
Om någon borde ha sovit på soffan så är det väl i så fall vännen? Eller kanske sambon själv?"

Nu har jag citerat originaltexten och dina olika tolkningar flera gånger. TS skriven INTE så.  

Det går givetvis inte att diskutera en sakfråga om du utgår från en alternativ verklighet.

Som sagt, du definierar vad som är "sunt", var gränser går och därefter vad som är gränslöst. 
Följdresonemanget blir då varför någon är gränslös(enl. din egen definition) och du måste hitta en krystad anledning för att stödja ditt resonemang. Inte att reflektera över att andra kan känna, tycka och anse annorlunda. 

Jaha, du litade blint på någon och denne svek dig på något vis? Så nu sitter du bittert och talar om vad som är rätt och fel för alla andra. Och undviker att skaffa dig nära i förvissningen om att de kommer att svika dig ändå. 

Tragiskt. Kram. Hoppas att misantropin släpper.

Har du bara läst trådstarten?

Detta har TS skrivit i sitt första inlägg:

Citat: "Jag låg inte på soffan så vi låg 3 i sängen la mig alltid i mitten men märkte att de inte riktigt va omtyckt.

Jag känner att jag vill ha ett ärligt och öppet samtal om allt som varit för att gå vidare men sambon undviker det hela tiden"

Om du tolkar det på något annat sätt så får du gärna förklara hur du menar.

Lol. Att du läser trådstarten och tolkar sambons intentioner och beteende som du gör, till skillnad från varenda annan kotte i tråden, visar snarare att du fortfarande är naiv, inte att du är öppen och tolerant för att andra kan känna och tycka annorlunda. Men lycka till med det. 

Oj, med hänvisning till skribenter i otrohetssektionen på Familjeliv? Känt som facit världen över! Eller känt som en samlingspunkt för ett par bittra stackare som frodas i misären i sektionen under ett flertal nick?

Låt oss säga att jag är naiv. Fortfarande i komparativ till just din åsikt. 
Så jag har en massa människor omkring mig och frodas. Ibland kanske någon beter sig illa eller utnyttjar något. Ok. Människans natur är som den är. Om jag tar illa vid mig har jag en mångfald av goda vänner att söka stöd hos. Många av dem är säkert godtrogna stackare som hellre lyss till brustna strängar..

Detta passar mig bättre än att aldrig ty mig till någon och leva med bitter förvissning om att alla andra är onda jävlar som kommer att svika mitt skadade ego. Att lägga sin börda på andra och villkora dem vet jag med säkerhet aldrig lett till något gott och helt, däremot.

Att, som i det här fallet, ställa ultimatum och kontrollera någon nära stympar bara. Drar ned omgivningen till ens egen osäkra nivå. Det är en björntjänst och leder till förlust i längden. 

 

Nja, det är simpel fakta...De som är ok med att deras partner knullar runt hejvilt är väldigt väldigt få jämfört med de som inte är ok med det. Att vissa av dem sen gärna vill få sitt sätt att framstå som nån slags norm för alla och framställa sig själva som majoritet förändrar inte det.

Så det är snarare DU som sitter och drar gränser åt andra eftersom du försöker göra din gräns till norm vilket det absolut inte är.

Det vore ju bra om du kan skilja på norm och hur du gör. Och när du ändå är på G fundera lite över varför det är så viktigt för dig att få ditt sätt att leva att framstå som norm för alla? Är det komplex som spökar?