-
Jag såg en annan tråd här på FL som fick mig att fundera. Jag arbetar med de äldsta barnen i förskolan i ett område som får klassas som "medel till övre medelklass" och har upptäckt sedan, kanske 10 år tillbaka, att sådant som barn (inom samma socioekonomiska område) kunde förr, kan de inte längre.Jag har själv en 7-åring. Han kan på grundläggande nivå historia, trots att de inte har läst om det i skolan ännu: folkvandringstiden-stenåldern-upplysningstiden etc, egypterna, romarna, första- och andra världskriget, kungar, krig, hur jorden skapades etc. Han har också inblick i Sveriges statsskick; han kan förklara enkelt kring vad olika politiska partier tycker; hur man genomför val i Sverige och varför. Han känner till demokrati och diktatur, monarki och republik. Han vet en del om olika länder i världen, deras flaggor och om rika och fattiga länder och hur det påverkar människor som bor i olika delar av världen; enkla naturvetenskapliga förklaringar och känner till flera grundämnen. Ja, och mycket mer förstås. Han kan massor, eftersom vi pratar, pratar och pratar. Vi högläser nyhetsartiklar och diskuterar vad som händer omkring oss på daglig basis.På min förskola har jag blivande 6-åringar som inte vet hur is blir till; som inte vet att människan har varit på månen och som tror att fiskpinnar växer på träd. De vet knappt vilken stad de bor i och blandar ihop begreppen stad och nation (land.) och vet inte ens på vilken adress de bor. De vet ingenting om någonting. Det är så märkligt. Jag kämpar mig blå för att lära barnen på jobbet grundläggande allmänbildning, men det är som om att de barn som växer upp idag, lever i en egen liten bubbla utanför verkligheten.Jag tror inte att man kan skylla enbart på skärmar, eftersom jag vid varje utvecklingssamtal får frågor och kommentarer från oroliga föräldrar kring hur de ska svara på barnens frågor hemma och alltid kommer med samma floskler; "Hon är ju för liten för att vi ska kunna prata om sådant" eller "Jag förstår inte hur han har lärt sig att skriva och läsa, för vi har verkligen inte uppmuntrat det och vi är sååå oroliga över att han ska få tråkigt i skolan när han kan det där redan."Hur blev det så här? Varför är det så här? Varför pratar inte föräldrar med sina barn om sådant som är viktigt att kunna i livet? Varför har föräldrar slutat att förbereda barnen inför vad de kommer att lära sig i skolan nu för tiden? Jag har pratat med flera lärare, på låg- mellan- och högstadiet som hävdar samma sak: under de senaste 10 åren har allmänbildningen sjunkit bland eleverna och det blir värre för varje årskull. Varför är det så?Ni som själva inte högläser nyheter med era barn, varför gör ni inte det? Ni som är oroliga att barnen ska få tråkigt i skolan, varför tror ni så? Varför tror inte föräldrar på sig själva längre utan lämpar över allt på "någon annan" för att de är så oroliga? Jag är uppriktigt nyfiken. Hur kan det ha blivit så här? (Jag vet att det var så här på 60-talet, men det är ju en del år sedan, om man säger så.)
-
Svar på tråden Varför sjunker allmänbildningen hos våra barn?
-
Du tar upp ytterligheterna - du och din familj i ena ändan och de som inte vet hur is eller fiskpinnar blir till i andra. Majoriteten ligger väl någonstans mittemellan.
Nej, vi högläste aldrig nyheter, men tittade emellanåt på nyheterna på tv medan vi åt. Hatar själv det mesta av vad ni tydligen älskar att prata om (statsskick, historia, politiska partier, bla bla) så det är inget vi heller lärde vårt barn.
-
Det känner inte jag igen mig i. Nu har jag inte superkoll just på 7åringar då eller nu, men generellt upplevee jag att unga idag har mer omvärldskoll än ungar på min tid hade (men det är i och för sig ett mycket större tidsspann än 10 år).
-
Upprepar vad en annan skrev. Ni är verkligen i ytterkanten.Hyllemor skrev 2021-11-17 01:13:53 följande:Jag såg en annan tråd här på FL som fick mig att fundera. Jag arbetar med de äldsta barnen i förskolan i ett område som får klassas som "medel till övre medelklass" och har upptäckt sedan, kanske 10 år tillbaka, att sådant som barn (inom samma socioekonomiska område) kunde förr, kan de inte längre.Jag har själv en 7-åring. Han kan på grundläggande nivå historia, trots att de inte har läst om det i skolan ännu: folkvandringstiden-stenåldern-upplysningstiden etc, egypterna, romarna, första- och andra världskriget, kungar, krig, hur jorden skapades etc. Han har också inblick i Sveriges statsskick; han kan förklara enkelt kring vad olika politiska partier tycker; hur man genomför val i Sverige och varför. Han känner till demokrati och diktatur, monarki och republik. Han vet en del om olika länder i världen, deras flaggor och om rika och fattiga länder och hur det påverkar människor som bor i olika delar av världen; enkla naturvetenskapliga förklaringar och känner till flera grundämnen. Ja, och mycket mer förstås. Han kan massor, eftersom vi pratar, pratar och pratar. Vi högläser nyhetsartiklar och diskuterar vad som händer omkring oss på daglig basis.På min förskola har jag blivande 6-åringar som inte vet hur is blir till; som inte vet att människan har varit på månen och som tror att fiskpinnar växer på träd. De vet knappt vilken stad de bor i och blandar ihop begreppen stad och nation (land.) och vet inte ens på vilken adress de bor. De vet ingenting om någonting. Det är så märkligt. Jag kämpar mig blå för att lära barnen på jobbet grundläggande allmänbildning, men det är som om att de barn som växer upp idag, lever i en egen liten bubbla utanför verkligheten.Jag tror inte att man kan skylla enbart på skärmar, eftersom jag vid varje utvecklingssamtal får frågor och kommentarer från oroliga föräldrar kring hur de ska svara på barnens frågor hemma och alltid kommer med samma floskler; "Hon är ju för liten för att vi ska kunna prata om sådant" eller "Jag förstår inte hur han har lärt sig att skriva och läsa, för vi har verkligen inte uppmuntrat det och vi är sååå oroliga över att han ska få tråkigt i skolan när han kan det där redan."Hur blev det så här? Varför är det så här? Varför pratar inte föräldrar med sina barn om sådant som är viktigt att kunna i livet? Varför har föräldrar slutat att förbereda barnen inför vad de kommer att lära sig i skolan nu för tiden? Jag har pratat med flera lärare, på låg- mellan- och högstadiet som hävdar samma sak: under de senaste 10 åren har allmänbildningen sjunkit bland eleverna och det blir värre för varje årskull. Varför är det så?Ni som själva inte högläser nyheter med era barn, varför gör ni inte det? Ni som är oroliga att barnen ska få tråkigt i skolan, varför tror ni så? Varför tror inte föräldrar på sig själva längre utan lämpar över allt på "någon annan" för att de är så oroliga? Jag är uppriktigt nyfiken. Hur kan det ha blivit så här? (Jag vet att det var så här på 60-talet, men det är ju en del år sedan, om man säger så.)
Skulle nog säga att sonen var hyfsat allmänbildad, som man kan förvänta sig av ett barn i den åldern.
Men vi pratade inte statsskick, historia etc. Men han visste det man förväntade sig
Däremot var han nog mer duktig på teknik och naturvetenskap än jämnåriga barn, pga vårt och hans intesse.
Kunde dina barn redovisa, på en enkel nivå, strängteorin? -
Kändes det fint att få skryta här på FL?
Tydligen saknas det annat istället för allmänbildning? -
Jag undrar vad du lever i för värld där sex-sjuåringar har koll på världsläget, historia och får nyheterna upplästa för sig. Och jag hoppas verkligen att de där värderingarna inte kommer fram i samtal med familjerna! Snacka om att skuldbelägga för något som är helt normalt!
Allmänbildningen hos äldre barn sjunker pga att de inte läser tillräckligt, det är den korta sanningen. Läser man mer så ökar läsförståelsen, och den är grunden för allt som kommer senare, som att ta in svårare ämnen och att ha en sund källkritik. Kan man inte läsa och förstå måste man förlita sig på andra, och det har vi ju sett hur bra det fungerar...
Så nej, man kan inte skylla på skärmarna som så, men de tar bort värdefull tid när ett barn eller en ungdom, eller vuxen, borde sitta med en fysisk bok istället. Och nej, det hjälper inte att de läser på sina plattor och allt vad som finns eftersom läsförståelsen är mycket sämre då. Samma när det gäller att anteckna, elever som skriver digitalt förstår och tar in mycket mindre, blir sämre på att sålla viktig information och lyssnar mindre jämfört med de som använder papper och penna. Skärmar är roliga och bra hjälpmedel men när det gäller inlärning är den fysiska världen absolut bäst.
www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/artiklar-om-forskning/tryckta-texter-ger-battre-lasforstaelse
www.spsm.se/stod/forskning-och-utveckling/aktuellt-om-forskning/nyheter/forskningsutblick-elever-maste-fa-lara-sig-strategier-som-stodjer-lasforstaelse-vid-skarmlasning/
www.motivation.se/innehall/hjarnan-laser-bast-pa-papper/
skolvarlden.se/artiklar/forskning-elever-presterar-samre-nar-de-laser-pa-skarm
www.branschkoll.se/du-laser-battre-och-snabbare-pa-papper-ny-omfattande-analys/
www.staples.se/kunskapscenter/tipps-tricks/darfor-ska-du-fortsatta-anteckna-med-penna-och-papper.html
www.lararen.se/grundskollararen/forskning/handens-magi
spraktidningen.se/2014/04/anteckna-hand-battre-anvanda-dator/ -
Ser ingen anledning till att man ska kunna såna saker redan i den åldern. Varför ska man ha sådan info bara för sakens skull?
-
Nja jag tycker nog att de mindre barnen har bättre koll på omvärlden och samhället än vad deras föräldrar och äldre syskon har.
Däremot verkar många barn idag ha noll koll på sig själva som barn och sakna grundläggande kunskaper om sin egen ålder. Man vet inte hur man leker, enkla barnlekar är svåra, saker man bör kunna om sig själv i en viss ålder saknas helt eller delvis etc.
En 6-åring kan utan att blinka ta sig in i lösenordsskyddad mobil, förklara vem Jimmie Åkesson är eller rabbla gångertabellen men vet inte vart den bor, kan inte sina föräldrars namn, har svårt att leka på egen hand och har aldrig sett riktiga pengar och saknar begrepp om vad det är för något. -
Jag tänker att det är väldigt intressant att all den kunskap som du tar upp är från klassiska SO-ämnen. Barn snappar upp men det kan vara bilmärken, sportlag, Pokémon, matte, namn på växter, ett extra språk, piano, gitarr, fiol som fångar intresse, snarare än historia, samhällskunskap.
Jag är inte förvånad när pianolärarens 6-åring spelar jättebra, eller när teckentolkens barn är flytande i teckenspråk. Det jag däremot blir lite förvånad över är att du, som vuxen, som faktiskt har dålig koll på att ditt barn faktiskt tillhör en liten grupp med barn med ett stort intresse för just nyheter,
Rimligtvis har du väl andra exempel på din tes? -
Jag skulle nog snarare säga att dagens barn saknar helt förmågan att vara barn och vara i den ålder de faktiskt är. Just nu känns det mest som att de går från baby/småbarn till tonåring på en gång. Det är inte 7-8-åringar på skolgården längre med hopprep och rosa skolväska utan mini-tonåringar med Iphone, smink och bh.
Hur många 8-10-åringar leker faktiskt med varandra på samma sätt som när vi själva var barn? Rasar i skogen, klättrar i träd, hoppar hopprep tillsammans, byter bokmärken och bygger världar i sovrummet till Barbie/Stålmannen? Att några gör det ja men lika många som förr är det inte. Nu står man i klungor på skolgården och fryser i svindyra jackor och märkesjeans och pratar om Bachelor, Pokemon-go och Bianca Ingrosso. Hemma med kompisar spelar man Roblox i 4 timmar - då har man "lekt".
Vart tog barnen vägen? Varför lär inte föräldrarna sina barn att vara barn längre? -
Och lyckligt ovetande om statsskick, kungalängder etcAnonym (Julgran) skrev 2021-11-17 07:30:42 följande:
Jag skulle nog snarare säga att dagens barn saknar helt förmågan att vara barn och vara i den ålder de faktiskt är. Just nu känns det mest som att de går från baby/småbarn till tonåring på en gång. Det är inte 7-8-åringar på skolgården längre med hopprep och rosa skolväska utan mini-tonåringar med Iphone, smink och bh.
Hur många 8-10-åringar leker faktiskt med varandra på samma sätt som när vi själva var barn? Rasar i skogen, klättrar i träd, hoppar hopprep tillsammans, byter bokmärken och bygger världar i sovrummet till Barbie/Stålmannen? Att några gör det ja men lika många som förr är det inte. Nu står man i klungor på skolgården och fryser i svindyra jackor och märkesjeans och pratar om Bachelor, Pokemon-go och Bianca Ingrosso. Hemma med kompisar spelar man Roblox i 4 timmar - då har man "lekt".
Vart tog barnen vägen? Varför lär inte föräldrarna sina barn att vara barn längre?