Önskar bort min bonus...önskar han inte fanns...eller kan försvinna (flytta till sin mamma)
NEJ!! Mina söner mobbar inte bonus. Dom går inte ihop bra med honom likväl som han inte går bra ihop med dem.
Bonus triggar och vevar upp dem. Han skyller ofta på sin ADHD när han gör eller säger dumma grejer o min grabbar tolererar inte att han beter sig som han gör mot mig eller min man. Även om han inte är normalbegåvad så kan man inte tolerera vad som helst utan att sätta gränser. Jag har satt gränser för alla våra barn i mer än 10 års tid nu o mina grabbar har ju kunnat ta till sig det på ett normalt sätt, men inte bonus pga att han är som han är.
Jag försvarar dem inte när eller för att dom går på honom. Absolut inte!
Jag har inte skrivit trådar här tidigare. Det är en enormt stor plattform med många medlemmar och jag tror inte jag utmärker mig mer än andra med lite mer komplicerade familjekonstellationer som söker stöd.
Min son har antagligen en diagnos och behöver utredas. Han är superintelligent och skulle utan diagnos kunna gå i flera klasser högre än hans riktiga (om man ser strikt till intelligensnivå) men diagnosen gör att han ändå kan hamna efter i skolan och bara sitta och stirra framför sig. Om man säger åt honom att gå till rummet och ta på pyjamas och sedan borsta tänderna så kan man 15 minuter senare hitta honom sittande i rummet och göra något helt annat för när han väl kommit till rummet så försvann del 2 och 3 av instruktionen och han fastnade för något han såg där.
Att ställa krav funkar verkligen inte, det gör bara att han får massiva utbrott för att han ju faktiskt försöker allt han kan och blir förtvivlad av att ändå inte klara vardagen (trots att han egentligen är en väldigt lugn och extremt snäll kille, sådan där som alla tjejer på dagis älskade att leka med och som man absolut inte kan låta ta med saker till skolan pga risken att han ger bort allting för att han gillar att göra andra glada).
Så om din bonusson har diagnos + inte har en högre intelligensnivå än snittet + ev. andra medfödda skador så förstår jag inte hur ni kan ha någon förväntan alls att han ska klara sig utan massivt stöd från både er och omgivningen. Och att jämföra med dina barn är ju helt orealistiskt, precis som det är jättestor skillnad på vad mina båda barn klarar med deras vitt skilda förutsättningar.