Stora arvstvisten- trolig följetong

Jag skrev brev för att vi båda hade fått nog av visst beteende från hennes sida och jag är den i familjen som skriver, min man läser och godkänner. Vi var även bekymrade för hennes barn.

Jag vill att i slutänden åtminstone rätt ska vara rätt. För det finns två bröder här som i princip förlorat sin far i förtid för att B har klamrat sig fast vid honom så att han tidvis inte ens fått svara i sin telefon själv- det gjorde hon ett tag! Vi har knappt kunnat ta en fika eller en lunch med honom ens de senaste åren utan att hon ska tränga sig på oanmält, med vilken dålig ursäkt som helst. Så angelägen är hon att behålla kontrollen över honom.

Tycker du på allvar att det är girigt att ens undra var gränsen går för en annan arvinges ohämmade snyltande i åratal, efter den beskrivning som getts? Jag tycker nog att B är den giriga.

Att frågan skulle bli mer infekterad av TS engagemang är helt och hållet spekulation från din sida, och att det aldrig skulle vara av godo att som make/maka hjälpa till i arvsfrågor är din åsikt, inget annat. Du verkar förutsätta att TS man är en mes som inte skulle våga säga ifrån om hennes inblandning inte var välkommen, vad får dig att göra det?

"TS involvering kan dessutom ställa till det mer för bröderna" - hur tänker du här? Om hon hjälper till att skriva/formulera saker som han sedan skriver under på, då är det ju han som hävdat sin rätt, inte hon. Du blandar in dina egna känslor i detta ärende av någon anledning. Hon har inte gjort något fel alls enligt lagen.

Om man blandar in jurist så är det en krigsförklaring, det kommer inte att ses som något annat av B. Därför vill A och C försöka komma överens först om det går, men de är knappast beredda att efterskänka hela den summan som B har vesslat till sig.

Hon kommer att få en chans att skärpa sig och förhandla, men spårar hon ur (som hon 100% brukar göra) så får det bli tvist. 

Jag undrade om någon här hade varit i situationen och hade något vettigt att komma med, bara.