Arrangerad relation

Frågan är väl snarare om du är lämplig att bli mamma.

Är han medveten om det hela, hur du ser på det, och är ok med det? Eller lever han i villfarelsen att du älskar honom?

Har du försökt ta reda på varför du dras till kriminella idioter? 

Jag ogillar inte honom. Jag tycker om honom. Men jag har blivit kär i honom för att jag arrangerat det från början. När jag umgåtts med honom har ju känslor utvecklats.

Tror det kan funka jättebra! Min man hade det så med sitt ex. De hade båda svårt att hitta någon och längtade efter familj och barn. De valde varandra med utgångspunkten att det här blir en bra förälder, vi blir ett bra team. 

De hade ett jättebra äktenskap, fast min man aldrig riktigt tände på henne. Frånvaron av sex fick henne till slut att vara otrogen och när min man upptäckte det, var han uppriktigt glad för hennes skull har han sagt. Själv hade han engagerat sig 110% i alla barnens aktiviteter och saknade inte ens sex. 

De var överens om att skilja sig när yngsta barnet var ca 10 år och gjorde det på ett extremt välplanerat vis så barnen inte har blivit lidande alls. Bland annat så levde de som skilda fast i samma hus sista året så barnen blev vana vid att endast en förälder hade ansvaret åt gången liksom. 

Jag är själv en känslomänniska, så jag hade aldrig kunnat ens tänka att göra så som de. Skaffade barn med en olämplig man som misshandlade mig och barnen psykiskt, hade jättesvårt att klara av skilsmässan så barnen blev lidande även där. Hade känslor för mitt ex i säkert fem år efter skilsmässan och det var nog bara för att min mamma var på mig som en hök om att inte ta tillbaka honom som jag lyckades avhålla mig från det. 

Min nuvarande man har nu fantastiska barn, en fantastisk relation med sitt ex och ett härligt känslorikt förhållande med mig, haha. Han är mer än nöjd med sina val. 

Jag har en fantastisk kärleksrelation nu och är till slut lycklig. Mina barn håller på att långsamt läka sin uppväxt (de är alla vuxna nu), men de har fått betala med psykisk ohälsa allihopa, behandling hos Bup, skolproblem osv. De säger alla att de inte känner sin pappa. Han var ju med oss rent fysiskt, men var aldrig en riktig förälder. Jag har tjugo förlorade år som jag aldrig får igen. 

Om jag fick leva om mitt liv, så vet jag vad jag skulle välja mellan känsla och förnuft när det gäller familjebildning! 

Jag tycker inte det låter särskilt arrangerat utan att du faktiskt tänkt till och blivit kär på rätt sätt.

Det viktigaste är väl att i fortsättningen ge fan i ett destruktivt liv och ständigt jobba på att hålla dig borta från sånt och faktiskt ta ditt vuxna ansvar och sluta lalla runt.

Fast det är ju precis så här man gör när man blir kär i en normal relation. Man lär känna varandra på vuxet sätt och man attraheras av klokhet, empati, vettiga värderingar och att man ser en vettig förälder i sin partner.

Det är liksom detta som är en normal kärleksrelation

Men det där är ju inte arrangerat på så vis. Det är så de flesta får känslor för en annan person. Den "himlastormande kärleken med kärlek vid första ögonkastet" handlar sällan om riktig kärlek. 

Arrangerad relation är när man (förhoppningsvis) kommer överens om att ha en relation under vissa förutsättningar. Min första tanke var att du dragit nytta av att han är förtjust i dig, därav min fråga om han var medveten om hur du kände. För i ditt huvudinlägg var det inget som framgick att du faktiskt har känslor för honom (mer än sexuell kemi). 

Ord i din text som inte visar på att du hyser några kärlekskänslor:

"Min biologiska klocka tickar och jag har nu arrangerat min relation med en man som jag kanske inte tycker är jättesnygg, men han är inte äcklig. Han är ordentlig, skötsam och typ extremt tråkig. Alltså en extremnörd. 

Är det verkligen fel att arrangera en relation då? Sexet är förövrigt jättebra så det är inte så att jag absolut inte tänder på mannen. Jag tycker bara att han är väldigt korrekt och tråkig?."

Så förstår du varför jag undrar om han vet om dessa tankar och om att du valt honom bara för att han kommer att vara en bra pappa? 

Vadå "arrangera"? Var det dina föräldrar som fixade en man åt dig? Isf ja, det är bevisat att arrangerade äktenskap fungerar förvånansvärt bra, och är långvariga.

Innan du skaffar barn behöver du se om du klarar av att upprättahålla en stabil och normal tillvaro, utan att dra dig till avskum för sånt kan man inte syssla med när man blivit mamma.