Upprörd, drogtester inom psykiatrin

Jag har förstått att det funkar så på många ställen och det har redan tidigare kommit kritik från JO gällande detta. Det är bedrövligt och integritetskränkande att detta görs slentrianmässigt utan att det finns några misstankar eller indikationer på förekomst av missbruk.

Jag tycker absolut att drogscreening är relevant och viktigt när man vet eller har indikationer på ett missbruk men det är helt fel att göra detta slentrianmässigt bara för att någon har en viss diagnos eller medicinering.

Jag sökte hjälp på vårdcentralen för lättare sömnproblem som jag inte ville behandla med medicin. Tyvärr hade vårdcentralens egna psykologer sådan kö, att läkaren remitterade mig till annan klinik. Döm om min förvåning när jag fick hem ett brev om att de skulle utföra övervakat drogtest om jag ville ha hjälp.

Jag gick med på det. Det kändes otrevligt och framförallt väldigt onödigt, men jag trodde att det var så det gick till. Sköterskan som var med var fruktansvärt otrevligt och fnös när jag upplyste om jag fann det otrevligt. Jag bad sen om att inte behöva vägas och hon skrev en väldigt aggressiv journalanteckning om det, om att jag VÄGRAT, när jag helt enkelt undrade om det gick att hoppa över den biten.

I slutändan visade det sig att jag blivit felremitterad och fick sen tid på annan mottagning där jag fick väldigt bra KBT-övningar, ett gott bemötande och inga krav på att kissa i burk.

Har du något att dölja? De drogtester alla i vissa städer, detta kommer efterhand bli standard på alla kliniker

Det ÄR så i psykiatrin. Det är vanligt. Och inte bara att de drogtestar, utan det händer att man inte får stänga dörren när man tar urinprov för att de vill se att man inte byter ut till någon annans urin. Tyvärr, det händer att folk gör så. Hur ska de veta? Ska de bara testa dem mest sannolika? Även bland dem finns det folk som inte har gjort något fel. 

Är det inte på sätt och vis bra att de testar alla patienter för att kunna hitta de där droger är involverat så de därefter kan avgöra vilken behandling som är lämplig? Jag tänker att man i en sån här situation kan välja att bli kränkt och anmäla eller att tänka att det här var inte så kul men det kanske hjälper någon att de har de här rutinerna.

Jag har aldrig varit med om något drogtest. Däremot upplevt dåligt bemötande av en läkare när jag låg inlagd efter ett självmordsförsök. Läkaren frågade om jag använde droger eller hade alkoholproblem och jag svarade nej. Då tittade hon på mig med uppgiven blick och sa att mer eller mindre alla med psykiska problem missbrukar droger och alkohol. Jag sa åter igen att det inte stämmer på mig i alla fall. I så fall är du väldigt ovanlig sa hon och började gå igenom mina provsvar. När hon fick se svart på vitt att jag inte var någon missbrukare så såg hon irriterad ut och avslutade mötet med att säga att hon såg mycket allvarligare på mitt självmordsförsök efter som att jag inte var påverkad av någon drog när jag gjorde försöket och att jag kunde räkna med att stanna i flera veckor på avdelningen. Det kändes mest som att hon ville sätta mig på plats för att jag inte levde upp till hennes fördomar. 

Det är standard inom psykiatrin, som jag ser det erbjuder de dig en tjänst som kräver otroligt mycket energi och tid från deras sida. Tyvärr är det vanligt att folk ljuger om missbruk samtidigt innebärande att behandlingen de sliter för blir verkningslös. Där jag jobbade innebar övervakat urinprov inte att någon stirrade på patienten medan denne utförde sina behov, vi kanske hade dörren lite på glänt och stod utanför. Det kan verka surt, men det är ett litet pris att betala för den otroliga hjälp de kan erbjuda.

Give a little, get a little