svansmamman skrev 2021-12-21 12:31:54 följande:
Då låter det som att vi har rätt lika erfarenhet, om än bakgrunden är lite olika. Tråkigt att fler gått/går igenom samma sak men skönt på något vis att inte vara ensam.
Vi hade som sagt var tre missfall/MA, de två första graviditeterna var totalt oplanerade men den tredje gången var det "blir vi gravida så blir vi" och så blev det, utan minsta koll på ägglossning. Nu är jag gravid för fjärde gången (körde på ÄL-test direkt för att pricka in rätt och förhoppningsvis slippa tidigt missfall) och det slapp jag! Jag har varit på två VUL samt NIPT och allt har sett jättebra ut alla gånger. Så sent som igår hörde vi hjärtslag med doppler och jag är nu gravid i vecka 16. Jag hoppas att det fortsätter tuffa på lika bra framöver.
När vi träffade läkaren efter tredje missfallet kommer jag ihåg att jag kände mig väldigt uppgiven. Läkaren försökte peppa med att det ju var positivt att vi lyckades bli gravida, det finns ju de som aldrig får plus på stickan. Jag minns dock att jag kände tvärt om då. Att jag hellre aldrig skulle få ett plus för att faktiskt kunna bli glad när/om jag väl skulle få det, än att få det varje gång och bara vänta in missfallet. Det är säkert lika jobbigt att aldrig få plus som det är att plussa varje gång och aldrig få behålla, men där och då tyckte jag såklart att "mitt" var värre.
Jag hoppas att du får en mysig jul och slipper tänka katastroftankar utan faktiskt kan glädjas lite när/om pluset kommer. Kram!
//
Men stort grattis! Jag hoppas att allt fortsätter gå bra! Jag längtar tills jag får uppleva det. Jag känner exakt samma sak, det känns hemskt och som att jag inte får gnälla ibland för att vi åtminstone får +. Men har ett par vänner jag bollar med men vi har inte sagt något om att vi försöker till våra familjer. Men dom blir fundersamma när jag ena gången äter chark o rött kött osv o andra inte o så håller det på fram o tillbaka. Börjar få slut på dåliga ursäkter men vi orkar inte berätta än. Vi pratade om att berätta om jag plussar nu till jul men har börjat ångra mig. Eftersom det händer oss varje månad så blir det lite för ledsamt för dom också. Räcker med att vi är ledsna haha. Och vi har ju våra närmsta vänner att lätta på hjärtat hos.
Vad skönt det var att bolla med någon som förstår mig. Tack!
