Tror du att stress och sorg över att inte bli gravid kan påverka fertiliteten negativt?
Tror du det eller kanske har erfarenhet av det?
Tror du det eller kanske har erfarenhet av det?
Det handlar ju om att stresshormoner blockerar könshormoner (leder till frånvaro av ägglossning) och även att minskning av hormonet estriol till följd av stress kan finnas. Sen hur den stressen uppkommer, och i vilken grad, är väl individuellt. Vissa studier har sett samband med stress, andra inte.
Nej, det påverkar inte. Fysisk stress kan ge ägglossningsrubbningar, men det märks på att mensen blir oregelbunden. Har man äl kan man rent teoretiskt bli gravid hur man än mår psykiskt. Du kan inte med tankar påverka huruvida ägg släpper, huruvida äggledarna har passage, huruvida spermierna är av bra kvalitet, huruvida ägget är av bra kvalitet och därmed dina chanser att bli gravid. Om tankar kunde påverka skulle vi inte behöva p-medel. Dessutom är de flesta inte alls stressade när de börjar försöka bli gravida, men det kanske inte går ändå just för att de är infertila.
Att säga att psyket/tankar påverkar fertiliteten är ett enormt skuldbeläggande av den enskilda kvinnan. Det blir samma sak som att säga att man själv orsakat sin infertilitet genom vad man tänkt.
Anekdotisk bevisning funkar inte. Läs fakta istället. Finns massor om man googlar.
Nej, det påverkar inte. Fysisk stress kan ge ägglossningsrubbningar, men det märks på att mensen blir oregelbunden. Har man äl kan man rent teoretiskt bli gravid hur man än mår psykiskt. Du kan inte med tankar påverka huruvida ägg släpper, huruvida äggledarna har passage, huruvida spermierna är av bra kvalitet, huruvida ägget är av bra kvalitet och därmed dina chanser att bli gravid. Om tankar kunde påverka skulle vi inte behöva p-medel. Dessutom är de flesta inte alls stressade när de börjar försöka bli gravida, men det kanske inte går ändå just för att de är infertila.
Att säga att psyket/tankar påverkar fertiliteten är ett enormt skuldbeläggande av den enskilda kvinnan. Det blir samma sak som att säga att man själv orsakat sin infertilitet genom vad man tänkt.
Tror du det eller kanske har erfarenhet av det?
Ja
Inte sällsynt att när ett par adopterat ett barn så kommer ett biologiskt barn efter detta
Tror du det eller kanske har erfarenhet av det?
Kan ju bero från människa till människa. Min fertilitet blir inte åverkan av stress. Förlorade vår son 10 dagar efter hans födsel (extrem prematur i v.25). 2.5 månad efter på 1a försöker blev jag gravid. Hon dog dessvärre i min mage i v.25 och jag fick föda henne stilla. 7 månader efter så ville vi försöka och jag blev gravid på en gång. Fick tyvärr ett ma i v.9. Vi väntade en mens och körde på och det tog sig. Stella blir 2 år om en månad.
När hon föddes via k.snitt så råkade jag ut för komplikationer och fick akutopereras pga inte blödning. Det var kritiskt och jag låg på iva i 4 dagar. Nu är jag gravid i v.13 och det tog sig på 1a försök.
Så stress och fysiska/psykiska trauman och och extrem oro/ångest/stress samt sorg för mina barn som inte finns med oss, påverkar inte min fertilitet.
Men jag vet inte om det kan påverka någon annans. Jag har många kompisar som det har tagit tid för att bli gravida. Dom har planerat, köpt äl-tester etc och när dom har slutat att försöka så intensivt, så har dom blivit gravida. Men det är kompisar som har blivit gravida inom ett år och det är ju trotts allt normalt att det kan ta upp till ett år, även om det ändå är lång tid.
kanske, bara kanske, finns det en själslig dimension i den här världen som är svår att forska på