Inlägg från: Catringbg |Visa alla inlägg
  • Catringbg

    Vill skiljas

    Jag och min man har varit tillsammans i sex år och gifta i fyra, vi har en son på 2,5år tillsammans. Min man har en son på 12 sen tidigare oxå som är med oss inte riktigt halva tiden. Superfina ungar båda två. Bor i radhus i ett idylliskt lite område. Bra jobb båda två. Trygg tillvaro, ser nog väldigt bra ut utifrån.

    Men jag är så olycklig, vi trivs inte ihop. Vi är inte snälla med varandra. Känns min man fullkomligt dränerar mig på energi, bara av att vara i samma rum. Ganska ofta osams och då får jag som regel höra hur värdelös jag är, white trash, så tråkig att ingen vill umgås med mig osv. Får ofta höra hur dålig jag är på laga mat, och allt annat som behöver göras i ett hem. Mina vänner har ?försvunnit? mer och mer, jag bjuds inte in längre som förr. Jag tror inte mina vänner vill umgås med honom, han ska bums med när jag ska iväg på ngt, eller så hittar han på ngt som gör att jag inte kan åka.

    Han är väldigt oengagerad i vår son, jag gör allt. Köper och betalar hans kläder, tar alla ledsna nätter, de ytterst få nätter som han gått upp har bara gjort vår son ännu ledsnare. Inte en enda gång har min man gått upp och gjort honom redo för förskolan på morgonen och jag tar alla nattningar. Han visste inte ens om att pojken haft öroninflammation i våras med hög feber och gråt om nätterna och kampen att få i honom penicillin.

    Väldigt mycket fokus är på hans behov, träning osv. Att jag skulle vara trött finns inte. Bara gnäll på hur dålig jag är. Jag vill inte umgås med honom längre, han får mig bara att må dåligt och jag bidrar inte längre till att försöka nära vår relation.

    Ändå har jag så svårt att ta steget! Tänker på vår son, som jag skulle vara tvungen att vara utan så mycket och som skulle vara tvungen att vara med honom. Jag tänker på stora pojken. Och vad alla ska tänka, alla kommer klandra mig för uppbrottet. Jag har en gång älskat honom och är konstigt nog inte helt tillfreds med att såra honom. Jag är orolig för allt praktiskt, ekonomin, boendesituationen osv.

    Hur klarar man att lämna?!? Hur har andra klarat det?

  • Svar på tråden Vill skiljas
  • Catringbg

    Det är så skönt på ngt sätt att läsa era svar. För ja, jag börjar tro på det. Jag tror det är mig det är fel på. Att jag bara överreagerar. Vilket han säger att jag gör när jag säger ifrån, han säger att jag bara är känslig och inte har någon humor och att det i själva verket är jag som är elak och att jag ska vara tacksam som har honom som kan få lite ordning på mig?

    Sen vet jag att han kommer inte göra det lätt för mig? först kommer han blir så där manipulativt snäll, så jag kommer tveka och tro att det kanske är förhastat att lämna och bara jag som inbillar mig. Om jag sen ändå står på mig kommer han inte sky några medel för att förpesta min tillvaro och han kommer använda min pojk för att göra det.

    Jag vet jag vad jag måste göra, men jag vet inte om jag är tillräckligt stark.

  • Catringbg

    Jag har världens bästa föräldrar som skulle ställa upp till tusen direkt om jag bara berättar läget för dem. Och det vet nog redan läget, de märker ju att jag inte är lycklig. Och det märker ju oxå hur min man försöker avskärma mig från min familj med. Och de försöker på alla sätt finnas för mig. Men de är gamla och de bor långt bort och min mamma har väl inte hälsan helt med sig så det känns så tufft att utsätta dem för allt detta.

    Vad gäller familjerätten så behöver jag ju deras hjälp. Men han kommer manipulera dem med och smutskasta mig. Och är orolig att de kommer gå på hans skitsnack.

  • Catringbg

    Åh, vad jag längtar efter ett eget hem för mig och min son där vi kan känna harmoni och glädje. Som jag kan fylla med mina saker, ha vad jag vill i kylen, äta vad jag vill och när jag vill. Där jag och min son kan skratta högt när vi har roligt och gråta högt när han är ledsen. Där vi behandlar varandra med kärlek och respekt och trygghet. Där jag kan bjuda hem vänner när jag vill och umgås med dem jag tycker om.

  • Catringbg

    Jag fattar inte hur jag har hamnat här! Att jag är så svag. Jag brukade vara en stark Och självständig och handlingskraftig person. Jag pysslade med triathlon förr och har till och med gjort ironman. Och nu klarar jag ingenting längre. Jag kommer aldrig klara att lämna honom och bli lycklig igen.

Svar på tråden Vill skiljas