Barnlösheten tar över mitt liv

Jag känner igen mig så i det du beskriver. Jag och min man har försökt sedan sep 2020 utan att ha lyckats plussa. Vi är mitt uppe i våran utredning nu och det gör det tyvärr inte jätte mycket lättare att kämpa.

Jag tror det är bra att koppla bort lite eftersom det är en väldigt jobbig sak att vara ofrivilligt barnlös. Men jag kan tycka precis som någon annan skrev här tidigare att du kanske ska försöka söka hjälp så du har någon att prata med om det här, eftersom det verkar som att den här resan tär väldigt hårt på dig. Och någon gång ska ni också lyckas ska du se. Håll hoppet uppe :)

Anonym (Samma här)

Thu 21 Oct 2021 13:36

#12

ttcjuliaa skrev 2021-10-21 13:10:19 följande:

Vill bara säga supertack för din input <3 Tror inte om det är nödvändigt med kurator/psykolog men ska ha det i bakhuvudet om jag får en ny period där jag mår dåligt. Jag har klarat att ta mig ur avgrundsdjupet ganska så kvickt, det har kanske varat en dag eller två efter jag fått mens, och jag tror inte att jag faktiskt hade gjort något av det jag funderar på när jag mår så dåligt.

Superglad att ni fått er bebis! Varje barn är ett mirakel :´)

Hur långt har ni kommit i er utredning? Vad har ni fått göra hittills? Jag vet inte hur stegen ser ut. Ångrar att jag inte hade skrivit ner mina frågor till läkaren i onsdags. Var så nervös att det stod helt still i huvudet och nu sitter jag som ett frågetecken.

Den värsta perioden är jag förbi, det var framförallt i början/mitten av alla försök som jag blev så himla nedslagen varje gång mensen kom. Senaste månaderna har jag tagit det med ro eftersom jag räknar med att det inte tagit sig och lever på som vanligt. Men jag googlar varje dag och läser forumtrådar om vad man kan göra för att förbättra sina chanser eller boosta fertiliteten.

Jag har fått lämna massa blodprover och min man har lämnat spermaprov. Vi har nu fått en tid bokad med läkare om någon vecka där dom säkert kommer göra ett vul på mig och sen gå igenom alla provsvar. Så får vi se hur det ser ut framöver om vi kommer behöva få hjälp på traven med medicinering eller ivf, eller om det bara är att fortsätt försöka själva. Jag är dock lite nervös över det för det känns som att vi kommer få något negativt svar på något prov eller undersökning.

Förstår till fullo det du beskriver. Jag blev också totalt krossad varje gång mensen kom när vi började försöka. Men nu är det som att jag inte väntar mig nått annat än att mensen ska komma varje månad. Har letat massor under året på hur man kan maxa fertiliteten osv men orkar inte med sånt längre så lever som vanligt och har slutat leta då jag ändå inte tror man kan påverka så mycket.

Anonym (Samma här)

Sat 23 Oct 2021 17:04

#16

ttcjuliaa skrev 2021-10-23 12:05:05 följande:

Hur lång tid det tar innan man får tillbaka provsvaren? Förstår att du är nervös över det, det är ju så mycket som står på spel och avgör hur man går vidare.

Jag är också tveksam till om det verkligen är så mycket man kan påverka, men jag antar att jag greppar efter halmstrån. Men gör precis som du, förväntar jag mig mens för att slipper "känna efter" eller bli alldeles för nedslagen när mensen kommer.

Förstår den där lite avundsjuka känslan, jag är normalt sett inte heller missunnsam men har en bekant som gör "alla fel" men hon blev gravid och har nu en jättefin pojk på 1 månad. Det känns orättvist :(

Jag tror också det bästa man kan göra är att försöka göra saker man mår bra av. Men det är svårt!

Gud vad frustrerande när de inte hittar något fel! Det måste ju vara värre än något annat för då vet man ju inte vad man ska göra.Usch börjar nästan gråta av det sista du sa, det sliter så oerhört på en. Klart att alla mammor är starka, jag kan ju bara föreställa mig vilket psykiskt och fysiskt påfrestande jobb det är att ha barn. Det är två olika sorters styrka, barnlösa kämpar med sorg och oro över framtiden medan föräldrar kanske kämpar mer med andra utfodringar.

Jag började med att ta alla mina blodprov i mitten på september och har nu en tid den 8 november för att gå igenom alla provsvar. Så 1,5 månad från det att vi började lämna in olika prover till dess vi får svaren. Jag vet inte om det är samma procedur i alla län men här är det iaf så det går till.

Och som svar på om det är normalt att få utslag på äl test på cd 23 så skulle jag säga ja. För att det typ alltid finns LH i kroppen som kommer ge utslag på äl test.

Sen att du inte fick ett fullt utslag så det blev positivt kan bero på att du kanske missade peaken som kan vara väldigt kort. Jag har använt mig av babyplans strips och jag har enbart fått fullt utslag på dom en gång av många månaders användande men har haft alla andra symptom på äl som smärta och sekret utan fullt utslag så det behöver inte betyda att man inte ägglossar eller liknande.

Anonym (Samma här)

Sat 23 Oct 2021 21:06

#18

ttcjuliaa skrev 2021-10-23 18:00:59 följande:

Vilken lång väntan :( 1,5 månad måste kännas som en evighet. Vilket län går du i?

Ah då förstår jag! Ska prova att göra ägglossningstester både på morgonen och kvällen när jag ser en stegring I nästa cykel. Lucky nr 12

Jo det känns som en lång väntan men tiden går ändå fort när man försöker fokusera på annat. Västerbotten bor vi i.

Ja det kan vara en idé för att försöka hitta äl bättre :)

Anonym (Samma här)

Sun 24 Oct 2021 15:31

#20

ttcjuliaa skrev 2021-10-24 11:05:50 följande:

Ja det är klart! Och i förhållande till hur länge man redan väntat så är det kanske inte så farligt när man trots allt (förhoppningsvis) får veta vad som är galet och lösningen på det :) Jag håller tummar och tår för er!

Min sambo och jag hade en lång prat igårkväll, det närmar sig bim och jag börjar bli ängslig. Han känner på sig det och ville stötta. Han säger att det gör så ont i honom att se mig ledsen och försäkrar om att vi förr eller senare kommer ha en komplett familj oavsett hur vi får till det. Han är så fin <3 Men vi tror att ingen av oss är i infertila iallafall. Han har gjort ett ex gravid tidigare som slutade i missfall och jag har varit gravid med ett ex men blev tvingad till abort.

Jag har hört att två personer kan vara inkompatibla med varandra. Vill inte tro att det stämmer men kan det vara så?

Det är som du säger ingenting i jämförelse mot hur länge man redan väntat i den här processen. Tack för att du håller tummarna för oss :)

Det är ändå skönt att ha det stödet från ens partner. Jag har hört många kvinnor som inte kan prata med sin partner om alla jobbiga känslor dom går igenom eftersom dom inte känner på det sättet själva.

Måste ändå vara skönt att veta att vi båda fertilitet iaf :)

Sen har jag också hört det, om att vissa personer helt enkelt inte är kompatibla med varandra när det kommer till barn. Men i vilken utsträckning det är sant vet jag inte, men vissa kan kanske behöva hjälp på traven med just befruktningen för att lyckas bli gravida.

Anonym (Samma här)

Sun 24 Oct 2021 16:40

#22

Anonym (BBC) skrev 2021-10-24 16:06:48 följande:

hakar på .. är 40 och försöker för fullt med första barnet sedan augusti 2020 och inget händer. Fick något känsloutbrott senast jag och sambon var ute senast och bara la mig ner och skakade. Känns som att man vill ge upp. Har försökt mäta temp osv utan framgång... kyla ner honom innan, ha olika ställningar i sovrummet, ätit diverse örter, försökt med allt men inget hjälper.

Vi har i alla fall två hundar vi älskar. De är som våra barn. Men längtan finns ju alltid där

Jag lider med dig väldigt mycket. Det är hemskt att kämpa så mycket utan att få det resultatet man vill ha. Har ni gjort en fertilitets utredning?

Vi har också hund men det är ju tyvärr inte samma sak och som du säger så finns längtan alltid där. Hoppas att det är eran tur nu snart :)

Barnlösheten tar över mitt liv

INNEHÅLL