Efter att ha läst igenom hela tråden kan jag konstatera att det TS menar med "att kollegor ska stötta varandra" är att de ska stötta henne så hon kan få mest och längst ledighet vid de mest attraktiva semesterperioderna. Detta då utöver allt extraarbete de får utföra när TS är hemma och vabbar.
Till att dömma av alla inlägg , innehåller vissa en bitterhet mot småbarnsföräldrar vilket ger mig insikten om att jag aldrig helt kommer att komma ifrån de negativa attityderna. Jag får innerligt hoppas, som en av er skrev i ett inlägg, att jag minns mina år som småbarnsförälder och inte blir lika bitter i framtiden på yngre generationen med småbarn utan har en viss förståelse. Sen förstår jag att om föräldrar sätter i system att vara ledig de attraktiva veckorna/dagarna jämt så leder det till frustration. Jag hade också blivit arg. Men i mitt fall är jag flexibel med ledigheten. Sen förstår jag att det är tufft att arbeta med vikarier eller om de ens finns att tillgå, när en kollega är sjuk. Men vad ska en ensamstående förälder som jag göra åt det? Jag får inte lämna sjuka barn. Jag får tillräckligt dåligt samvete av att vara borta. Här måste i så fall chefen göra något. Ni bittra människor får vara bittra då, men pröva och sätt er i min situation eller någon annans ensamstående situation där den andre föräldern inte existerar. Sätt er in i att ro i föräldraskapet helt själv, att räcka till både som förälder och som kollega. Men det är svårt att göra förstår jag.
Haha alltså va? Vad vet du om hennes kompetens ? Man missköter inte jobbet för att man är hemma och vabbar.
Barnen är 3, 7 och 10 år. Nej de kan inte vara hemma själva.
Det är hemskt. Tyvärr är Sverige lite i topp både vad gäller bristande jämställdhet- men även vad avser mobbning på arbetsplatserna. Kvinnodominerade yrken är värst och kvinnor är i n t e snälla mot varandra, är min erfarenhet (Sett mobbning mot föräldrar)