Jag ska betala honom

Jag har pratat med försäkringskassan tidigare och de sa att beloppet ligger på 1600kr något. Har inte ansökt om det ännu.

Jag var lite otydlig om en sak....eller glömde nämna det ????

Han vägrade samarbetssamtal så efter många rundor i samtal med socialtjänst och familjerätt så ringde socialtjänsten honom nu i veckan och han gick med på att gå till familjerätten. Men han hade sagt " visst jag kan väll gå dit men jag tror inte det gör någon skillnad".

Han säger till mig att han går dit för att kräva 50% umgänge och att han inte kommer ge sig.

Ska man vänta tills vi går till familjerätten o där och då fråga om han ska börja betala för barnet o säga att annars ansöker jag om underhållsbidrag?!

I vårt egenskrivna avtal står det följande. "detta provar vi i 4 månader framåt. Fungerar det bra så fortsätter vi ett tag till innan vi trappar upp umgänget"

Dessa 4 månader är slut den 8 december.

Jag känner ju inte för att ge honom varannan vecka (50%) med tanke på hur det varit och är.

Den frågan har jag ställt mig själv flera gånger och varit irriterad över att jag skriver så otydligt som "ett tag till".

Att bara få till dessa 4 månader fick jag kämpa för.

Men det har ju definitivt inte fungerat felfritt. 2 helger under två månader har han gett mig för han skulle festa, denna helgen ville han inte att sonen skulle komma men la upp det på ett vis att det skulle vara mitt fel. För jag inte gick med på hans överlämning. Så han skrev: hälsa x att jag är ledsen att vi inte ses, anledningen till det är du.

Ja, jag har svårt att tro att han slutat dricka. Har man druckit som han gjort och tillomed haft ett sådant starkt behov av att dricka att man tillomed tar med barnen på fyllefest efter att övertalat ett barn att denne får spela tv spel en timma längre än han brukar om han följer med.. Så kan man väll ändå inte bara sluta huxflux..

Ja varannan vecka. Men den äldsta väljer själv och hoppar lite fram och tillbaka beroende på vad hon känner för.

Enligt hans beteende verkar det ju absolut som det är det han vill. Men han hävdar gång på gång att han ska ha 50%, att han är pappa (vilket han inte visat så bra hittills).

Pappan har ju fått för sig att jag gör allt "det här" för att hämnas på honom och att jag använder vårt barn till det. Jag kan inte låta bli att känna att allt han säger är som att han pratar om sig själv.

I mars månad pratade han om att vi kanske skulle förlova oss. I juni när vi var hos socialtjänsten sa han till dem att han velat göra slut länge men att han inte vågade för han va rädd att jag skulle neka honom vårt barn. Sen sa han till socialtjänsten att han varit med kompisar och druckit o sånt för att slippa vara hemma med mig. Därför kunde han tyvärr inte vara med barnen.

Jag gav till svars att det stämmer ju inte för ville han va med barnen kunde han ju åkt iväg med dem. Eller faktiskt gått ut på promenad de gångerna jag bett om hjälp med barnen för att jag t ex. Lagar mat eller något annat. När jag sa att det var konstigt att han ville göra slut men ville förlova sig i mars svarade han att han aldrig hade sagt det för vem fan vill förlova sig med mig.

2 veckor senare skrev han på sms att jag var kvinnan i hans liv och att han ville gifta sig med mig.

När jag ifrågasatte hur det kom sig iom att han sagt att han aldrig vill gifta sig svarade han att han antagligen varit full när han sagt att han inte vill gifta sig, för det vill han, med mig.

3 dagar senare hatade han mig och ville aldrig se mig.

Jag tycker det svänger otroligt mycket och snabbt

Helt rätt, jag vet inte alla vägar och jag uppskattar alla tips och råd

Så detta räknas som allvarliga samarbetssvårigheter? Man har inte mycket att jämföra med själv då kan va bra att veta hur andra ser dessa problem som jag ser dem. Tror du /ni att detta som jag har redan, räcker detta för att han inte ska få 50%?

Iom att det kan ta upp till ett år innan allt är klart efter en eventuell stämningsansökan hur gör man med umgänget fram tills dess. Jag tänker ju att jag ska driva med att vi fortsätter såhär som vi har gjort fram tills dess isåfall. För jag vill inte ge honom mer med dessa problem. Däremot är pappan varmt välkommen hit för att umgås med sitt barn om han vill. Men det vill han inte, han säger att han mår dåligt i min lägenhet.

Det går alldeles säkert att göra på det viset. Men jag tänker att iom att jag är boendeförälder är väll min skyldighet att informera om viktiga saker? Likadant. Om jag inte nämner något om pengar. Ex. Jag har köpt massa vinterkläder nu, kan du betala hälften. Då kan jag väll inte komma o begära det i efterhand?

Jag har hemförsäkring som hade täckt dessa kostnader. Däremot så är det så att det måste gå ett år från separationen fram till en vårdnadstvist startar för att man ska få hjälp med den ekonomiska biten.

Och nej, han har inte bättre ställt ekonomiskt än mig.

Nu var det så många svar så jag svarar på allt här. Ni får ursäkta om jag verkar okunnig men har faktiskt ingen som helst erfarenhet av sådant här mem tänker att det är bra att få in så mycket kunskap om ämnet som det bara går.

Försäkringsbolaget får jag ringa igen och kolla upp det med självrisken. Tack för tipset!

Veckobrev var ingen dum idé. Men det går väll bra att smsa ett veckobrev? Eller är det mycket bättre att mejla? Tänker att det kanske är bra att ha allt samlat och jag har tänkt att skriva ut alla sms. Jag vill absolut inte stänga ute pappan för barnet älskar såklart sin pappa och jag vill att pappan ska vara delaktig och insatt i barnets liv. Även om det inte blir på "umgänge viset".

Att han ska vara delaktig i barnets liv är ju det jag jobbat på sen barnet va nyfött och han hellre var med kompisar.

Han sa rätt och slätt till mig att han inte tänker ta ansvar över barnet för han ville egentligen inte ha det. Han "gav" det till mig för att vara snäll.

Detta har han sagt muntligt och skrivit på messenger. Detta va för länge sedan så det är inget jag har sparat.

Det jag kan känna oro inför en eventuell tingsrättsförhandling är hur hans vittnen och han smidigt planer på hur de ska lägga upp det för att det ska se dåligt ut för mig.

Det var ju såhär när det va en socialutredning. De som var på möte var pappan, jag, pappans ex, pappans och hans ex barn och pappans syster.

Systern satt ju och ljög (jag har papperna här hemma där det står vad alla sagt) och sa att jag bara överdrev och hittade på att han drack en massa, visst han hade väll druckit onödigt mycket men aldrig varit full inför barnen sa hon. Det vet hon ju att han har varit för jag och hon var med. Jag skickade hem honom och tog hand om hans gråtande barn för de undrade vad som hade hänt med pappa.

Barnen sa att pappa inte alls drack mycket. Och jag klandrar inte dem, det är barn. Jag förstår dem fullt ut för de var livrädda.

BonusBarnens mamma hade sagt till dem att jag hade anmält deras pappa för att han dricker och att de kanske aldrig mer får träffa honom.

Jag är som sagt inte ute efter att sätta dit honom på något sätt utan från början har jag velat hjälpa honom att dra ner på drickandet, söka läkarhjälp osv. När inte detta fungerade och det började göra att jag misskötte mitt jobb (han skötte sitt exemplariskt) för att jag fick vara "sjuk" för att ta hand om barnen medans han var o festade eller sov ruset av sig. Då fick jag ringa och fråga om tips och råd och orosanmälsn uppstod.

Jag hoppas att han en dag inser vad han gjort eller gör så att allting blir bra och att barnet ska ha en pappa som är som den pappan han var när vi träffades.

Han säger ju att han inte dricker så mycket längre och absolut inte när han har barnen. Jag vet ju inte vad som är sant, jag hoppas ju att det stämmer men jag vet inte. Detta beteendet som han har är inget beteende som jag känner igen. Visst har han varit elak mot mig, i början stundvis och de senaste 2 åren mycket oftare. Och nu efter vi separerat är det som värst.

Kan det verkligen räknas som falska anklagelser om man känner en oro? Jag säger ju inte att det är så utan att jag känner en oro.