Gravid med första barnet och har PANIK!

Jag vill börja med att ge dig en stor kram. Sen tycker jag (impopulär åsikt, jag vet) att du kan släppa fokus lite från vad din pojkvän tycker - han kanske är ung men han är gammal nog att veta hur preventivmedel fungerar. Självklart är detta chockartat för honom och du kanske inte ska räkna med att få så mycket delaktighet i föräldraskapet från hans sida om han inte vänjer sig vid tanken. Du har helt rätt i att OM du vill ha barn, kanske detta är den chans du har med tanke på din ålder. Det är din kropp, ditt beslut, no regrets. I den här situationen, om jag varit i den och velat ha barnet, hade jag agerat egoistiskt med allt vad det innebär. Kanske jag inte hade fått en VIP-plats i guds himmel för det, men det är smällar man får ta.

Sen har du helt rätt i att barn kan vara jobbiga. Helt underbara och skitjobbiga ibland. Sovmorgnar? Glöm det. Därför är det nog bra om du har ett nätverk som kan stötta dig när inte din pojkvän finns där. Föräldrar, syskon och vänner. Det finns även psykologisk stöttning att få via mödravården.