Affärer?

Fan vad hårt ni skriver!!! Jag har pendlat mellan att ha en otroligt hård syn på otrohet och typ tänkt tvåsamhet till varje pris till att helt ändra perspektiv. Det handlar nog om att vi i grunden är olika och har olika syn på relationer. Jag tänkte att om jag hittade en ny partner så skulle jag aldrig tänka tanken att vara otrogen men så är det inte. Däremot vet jag att då jag är kär osv mår väldigt bra och då också en bättre partner. Kär är man inte alltid i sin partner men fan vad man kan älska dem ändå! Helst vill man ju kunna kompromissa så att det inte behövs otrohet men ja.....så enkelt är inte livet. En partner kan aldrig ge en allt man vill. Flersamhet kan.

Och det är helt ok...Om båda är med på det.
Men det var väl inte det som var frågan här? Att ha en "affär" tror jag ts menar otrohet där den andre parten inte har en aning.

Håller med, fattar inte varför det är så svårt att skilja på öppna förhållanden och otrohet. Jag menar vad är det som är så svårt att förstå i skillnaden mellan att ligga med andra MED sin partners medgivande och UTAN?

Ni båda som reagerar så hätskt tycks vara ganska överens och ni tycks i huvudsak vara av samma uppfattning.
Det respekterar jag.
Det finns absolut ingen önskan från mig att ta över någon tråd. Vad finns det som skulle tyda på det?
Om det är någon som är känd för att ofta vilja försöka ta över trådar så får du nog snegla lite närmare mot din kompis...

Jag gillar att diskutera och att belysa saker ur fler än ett perspektiv.
Ibland väljer jag att belysa ur perspektiv som kanske inte är desamma som min egen uppfattning, men jag gör det ändå. Ibland kan jag tom välja att vara lite provocerande, för att det är roande att se reaktionerna hos vissa och om inte annat för att diskussionerna ska bli mer givande och inte så himla enögda.

Om det nu ska vara en öppen tråd och om åtminstone den ena av er påstår att det i sanning ska vara öppet och tillåtet att tycka annorlunda så förväntar jag mig lite mindre hätska kommentarer i tråden, även om jag ger perspektiv som du kanske inte gillar.
Du och ni borde också klara av att respektera att inte alla måste dela din uppfattning.

Om ni eller någon annan ska kommentera vad jag tycker och kommentera om t ex vilken moral jag står för, så bör den åtminstone se vad jag har skrivit.
Har jag verkligen uttryckt min egen åsikt om något?
Har jag verkligen skrivit något som beskriver min egen moral???

En viss person som väldigt ofta skriver i otrohetstrådar, som ofta uttrycker sig förklenande och rent av vidrigt mot andra människor, som ofta går till personangrepp, kan verkligen behöva lite mothugg.
Personen har visat massor av gånger att den inte klarar att skilja på sak och person och brukar ofta försöka komma med påståenden att jag skulle propagera för otrohet.
Jag har många gånger ombett personen visa var någonstans jag någon enda gång har propagerat för otrohet men hittills har den aldrig kunnat visa ett enda exempel på det.
Tvärtom har jag i dessa sammanhang visat på många exempel där jag direkt avrått från otrohet och direkt och tydligt uttalat mig MOT otrohet. (ALDRIG har jag uttalat mig för otrohet!).

Ja du frallan, förstår att det skulle vara mycket trevligare att kunna svina helt fritt utan att någonsin ifrågasättas eller kritiseras för det eller bemötas av applåder och ryggklappar. Men världen funkar inte riktigt så ser du. Beter man sig som en röv så kommer man bli kritiserad vare sig man vill det eller inte och enda sättet att slippa det är att helt enkelt avstå från att bete sig så.

Japp och det finns ett namn för det.... det kallas för kognitiv dissonans.

Det fungerar lite såhär....

När man gör något riktigt jävla vidrig som går mot ens egna värderingar så skapar det en konflikt mellan den man ville vara och den man är. För bevisligen är man ju inte så som man velat vara för den personen skulle ju aldrig göra så.

Denna konflikt skapar skuldkänslor och ångest...för man vill ju inte kräkas i munnen varje gång man ser sig själv i spegeln, man vill ju inte se sig själv som en svag skithög som inte kunde leva upp till sina värderingar, man vill ju kunna vara stolt och nöjd över den man är...

Starka människor konfronterar sig själva och gör upp med sig själva, jobbar med sig själva tills de blir den de velat vara. Men svaga människor som inte tillräckligt starka för att göra upp med sig själv och jobba med sig själv så man blir den man velat vara gör istället om sina värderingar för om ens nya värderingar säger att det är ok att vara en svag skithög så blir det ju ingen konflikt mellan den man ville vara och den man är och tadaaaa så försvinner skuldkänslorna och ångesten.